fredag 7 februari 2014

Lovisa 9 månader

Ännu en månad äldre, min lilla skrotunge. Lika många månader som hon låg i magen har hon nu spenderat utanför den. Det är 89 dagar kvar till ettårsdagen talar BVC-appen om för mig. Förstår inte, det är ju SNART!? Ångest. Samtidigt ser jag såklart fram emot vad som komma skall, men vis av erfarenhet så vet jag att den tiden kommer snart nog ändå. Min lille pojke är ju trots allt snart 4 år, och inte alls så liten längre. Så att leva här och nu och verkligen uppskatta varje minut är något jag ständigt påminner mig själv om den här gången.

Va? Nio månader? Jag?

Lovisa nio månader...
  • ...väger knappt 8 kg skulle jag tro (vägde 7220 gram vid 8,5 månader).
  • ...är ca 72 cm lång (var 71,5 cm vid 8,5 månader).
  • ...drar storlek 3 på blöjor, 15-16 på strumpor och 62-68 på kläder. Något enstaka plagg i 74.
  • ...äter allt...
  • ...och när hon är färdig sitter hon gärna på golvet och äter upp smulorna.
  • ...äter mer än gärna själv. Pannkaka, omelett, frukt, majs, ärtor, puffat ris, majskrokar och flingor t ex.
Mums med omelett.
  • ...behärskar pincettgreppet till 100%.
  • ...har fortfarande två tänder och jag skymtar inga nya.
  • ...sover för natten mellan 19.15-06.30 ungefär. Hon och storebror turas om att väcka varandra.
  • ...sover två gånger per dag á 45-90 minuter.
  • ...rumphaskryper. Typ. Framåt tar hon sig i alla fall, allt snabbare.
Hej hej!
  • ...reser sig mot allt, hela tiden. Dock bara upp på knä, sen vågar hon inte längre.
  • ...går gärna när man håller henne i händerna.
  • ...pussas i luften, ungefär som att hon kastar slängkyssar men utan handen s a s.
  • ...tycker om att pussas som vanligt också, och hugger mer än gärna tag i underläppen på en.
  • ...gillar att stänga och öppna dörrar, det är tydligen väldigt roligt.
  • ...tycker att mammas plånbok är den allra roligaste leksaken.
  • ...vet var mamma, pappa, storebror och lampan är och pekar (med hela handen) ibland på lampan också.
Ibland försöker jag dra mig upp ur stolen. Lyckas aldrig.
  • ...har börjat vinka men har inte riktigt fått grepp om när och till vem man egentligen gör det.
  • ...säger mamma, men inte konsekvent till mig. Det mesta kan vara mamma, liksom allmänt babbel kan vara mamma. Men det är fint ändå.
  • ...pratar, pratar och pratar lite mer. Gärna högt och tydligt och med plågsamt ljusa toner.
  • ...är världens mammagris och är jag i närheten är det inte säkert att någon annan famn fungerar.
  • ...har nära till skratt, men också till förtvivlat skrik. Det senare främst när mamman inte orkar bära runt på henne hela tiden.
  • ...har spenderat en natt på sjukhus med dropp. Okul.
  • ...tycker att pappa och storebror är de roligaste personerna i hela världen.
  • ...får alltid höra av alla hur lik storebror hon är.
Bus med storebror.

Tillsammans med storebror är hon förstås det allra finaste jag har.
Här är Ludvigs niomånaderslista.

tisdag 7 januari 2014

Lovisa åtta månader

Jag begriper inte hur det gått till, men på något sätt så har det hunnit gå åtta månader sedan Lovisa föddes. Om jag tyckte att tiden gick fort när Ludvig var liten bebis, så är det faktiskt ingenting mot den här gången. Tiden bara rusar iväg och kommer aldrig tillbaka! Buhu, min lilla flicka är snart ingen bebis längre. Snart flyttar hon hemifrån. Önskar verkligen, så himla mycket, att jag kunde stanna tiden en stund och bara njuta av här och nu. Men för varje dag som går kommer vi närmare och närmare ettårsdagen, då bebis blir barn.

Nyfödd Lovisa.

Hur jobbigt det än är att hon växer så fort, så är det förstås en fantastisk resa att vara med på. Allt hon lärt sig de senaste åtta månaderna, allt hon upptäcker och upplever för första gången. Den resan får vi vara med på, speciellt jag som är hemma med henne hela dagarna. Det har satt sina spår, att det är jag som är hemma alltså, för hon är en riktig mammagris. Jag är i och för sig en riktigt Lovisagris, så det är ömsesidigt kan man säga. Det gäller att passa på medan man är värd mer än vatten.

Lovisa 4 månader.

Lovisa åtta månader...

  • ...har storlek 62 och 68 på kläder, 13-15 på strumpor och strl 3 på blöjor.
  • ...väger xxxx gram och är xx centimeter lång. Vi ska till BVC två veckor så då vet vi, men jag gissar på runt 7600-7700 gram och 70-71 centimeter. Hon är inte så stor på jorden.
  • ...har två tänder nere (de kom för ett par månader sedan).
  • ...drar sig framåt med händerna, liggandes platt på mage. Det går inte fort dock. Hon tar sig även framåt genom att "hoppa" på rumpan.
  • ...tycker om att stå, men kan inte resa sig mot saker själv. Än.
  • ...drar sig upp på knä i tid och otid.
  • ...älskar mat precis som sin bror (vid samma ålder) och det bästa som finns är att få smaka nya saker. Hon äter dock betydligt mindre mängder än vad storebror gjorde.
  • ...äter gröt två gånger per dag, mat en gång och ersättning två gånger. Ingen välling.
  • ...älskar böcker och klossar. Och sin tandborste.
  • ...tycker att det roligaste som finns är när mamma säger "Attjo prosit!". Hon garvar varje gång.
  • ...älskar att åka i bärselen.
  • ...vill vara nära nästan jämt. 
  • ...pratar massor. Mamamam och ädä.
  • ...tycker det är jättekul när man vänder henne uppochned eller "tappar" henne. 
  • ...vet var pappa, storebror och mamma är när man frågar. Oftast i alla fall.
  • ...tycker att pappa är den roligaste personen i hela världen. 
  • ...sover sedan två veckor i spjälsängen (har sovit i vaggan innan dess).
  • ...flyttade över från babyskydd till "stor" stol på julafton.
  • ...sover två gånger per dag, förmiddag och eftermiddag, och sover för natten mellan 19.30-07.30 ungefär.
  • ...har många smeknamn. Lillbuset, lilla fröken bus, Visan, lillflisan och mammagrisen bland annat.
  • ...älskar storebror, och nu även att slå på storebror (hon ger igen för allt bus han har utsatt henne för).
  • ...är överlag en väldigt lättsam bebis, som accepterar de flesta bara hon får lite tid på sig.
  • ...är så älskad av sin mamma, pappa och storebror!

Lovisa åtta månader.

Vilken fantastisk resa och lycka det är ändå, att få vara med när ens barn växer upp. Och att få älska någon helt förbehållslöst och så oändligt mycket, och att älskas på samma sätt tillbaka. Att vara den viktigaste i en - eller två i mitt fall - persons liv. Och att få vara med när starka band mellan syskonen knyts, även om det inte alltid är skratt och leenden. Magiskt.

P.S. Ludvigs åttamånaderslista finns här.

måndag 6 januari 2014

Nyårsfirandet 2013-2014

Efter julen, som vi firade på hemmaplan fast hos svärföräldrarna, åkte vi ner till min mormor för att umgås med henne, min morbror, moster och deras tre döttrar. Mina kusiner egentligen, men eftersom de är mer jämnåriga med mina barn så säger vi att de är barnens kusiner också. Enklast så. Så vi fick några härliga dagar tillsammans, med massa bus och skratt - och även en del skrik och bråk förstås.


 Kulmen på vistelsen blev nyårsafton, då vi kokade ihop en meny bestående av en lite annorlunda variant av Toast Skagen, älgfilé och potatisgratäng med gorgonzolasås samt halloncheesecake med kexkross. Och så en ostbricka på det. Jo, vi blev mätta och alla var nöjda och glada. Barnen slocknade ett efter ett, men två av tjejerna höll sig faktiskt vakna till tolvslaget. Vi sköt några raketer, släppte upp en ljuslykta i skyn och beundrade andras fyrverkerier, innan vi kröp ner under våra täcken allihopa. En fantastiskt mysig nyårsafton!



Nyårsdagen blev rätt slapp, tror inte ens jag gick utanför dörren om jag ska vara ärlig. Vi myste, tittade på tv, spelade spel, åt mat och umgicks så mycket vi kunde. För på årets andra dag åkte vi vidare, söderut. Till mamma.

söndag 5 januari 2014

Vår jul 2013

Vi startade traditionsenligt firandet dagen innan jul, med grötmiddag för hela makens familj här hemma hos oss. Drack glögg, åt godis, pratade strunt, åt gröt och gosade med alla bebisar (tre stycken har vi i familjen nu!) och de två äldre barnen lekte och tittade på julkalendern. När alla åkt hade vi åtminstone ett förväntansfullt barn här hemma - för snart skulle ju jultomten komma!

Vår vackra julgran anno 2013. Älskar älskar älskar äkta gran! Aldrig mer plastgran säger jag, oavsett hur mycket det barrar och sticks. Så mycket vackrare, mysigare och dessutom luktar det ju gott också. 

Efter lite mys i sängen på julaftonsmorgon tassade vi ned allihop, och vad hittade lille herrn under granen? En alldeles egen sittpuff från mormor och Ronny blev julaftonens första julklapp! En mycket nöjd pojke satt/låg/hoppade sedan i den nästan hela tiden tills det var dags att åka hemifrån.

 Två söta julaftonsbarn. Lovisa var nöjd bara hon fick lite snöre att gnaga på.

Kvällen innan hade jag börjat duka för frukosten, så det var bara att göra klart och duka fram det sista och sen sätta sig för att inta en mysig och riktigt god julfrukost med varm choklad och vispgrädde, gott bröd, goda ostar, lax och risgrynsgröt bland annat. Frågan är om det inte slår vilken hotellfrukost som helst.

När vi kom till svärföräldrarna efter lunch hade min svägerska ordnat en tipsrunda, så vi gav oss ut allihop med papper, penna och facklor i högsta hugg. Jag och min svåger kom på delad första plats, men eftersom han hade rätt på utslagsfrågan (hur många makaroner är det i burken) så fick han första priset. Jag var rätt nöjd ändå eftersom jag tyckte att det hade gått jättedåligt. Till Ludvig hade hon förresten fixat egna frågor och han var jätteduktig!

 En i familjen är inte superintresserad av att bli fotograferad, men här är tre fjärdedelar av oss i alla fall. Väldigt välmatchade, men är det julafton så är det ju.

 Tomten kom!

Och när tomten kom gömde sig Ludvig under bordet, för någon tomte vågade han inte träffa. Det blir nästan mer och mer traumatiskt för Ludvig med tomte. Han går och väntar och väntar på att tomten ska komma, i flera veckor väntar han, men sen när tomten kommer så vill han inte alls vara med.
Skjortan från Lindex valde Ludvig för övrigt helt själv, och det märktes att han tyckte att han var fin ♥  

Lovisa tyckte tomten såg ut som en intressant typ, och blev återigen väldigt glad över lite snören att gnaga på. Lite roar små, som man säger.
Barnen fick jättefina julklappar och inte för många leksaker, precis som vi hade önskat. Hemmet svämmar redan över av sådant. Och vi vuxna fick en superfin julklapp av makens föräldrar, så nu har vi sex fulla kuvert av vårt finporslin!

Fin både dag och natt ♥ Klänningen köpte jag på Polarn o. Pyrets rea i somras och den passade perfekt! Pyjamasen fick hon i julklapp, av sin mor och far förstås. God växtmån också, så jag gissar att hon kommer kunna fira vårens SM-guld i den också.

Det var vår förträffliga julafton, och vi somnade nog ganska ovaggade allihop när vi kom hem på kvällen. Julens övriga dagar spenderades också hos svärföräldrarna, och på annandagen hann vi dessutom med en utflykt till Skellefteå Kraft Arena med makens bröder och äldsta brorson.

torsdag 2 januari 2014

Väldokumenterade barn.

Nytt år, nya möjligheter. Jag vill städa, rensa, fixa, organisera och har således tagit tag i datorn eftersom den är det enda jag kan fixa med nu när vi är på semester. Började med skrivbordet. Mitt skrivbord på datorn blir alltid så himla stökigt och plottrigt för att jag sparar massa bilder och inte orkar lägga dem i mappar osv, trots att jag blir skitstressad av att ha ett stökigt skrivbord. Men nu är det fint och överskådligt igen.

Fotot på barnen har Sara Marklund tagit.

Nu tänkte jag att jag skulle gå vidare och rensa lite bland de cirka 20.000 foton (sedan 2010) jag har på datorn, men det kändes lite överväldigande. Så jag gjorde mappar och delade in åren halvårsvis och tänkte att ett halvår i taget kanske är lättare.

Första halvåret 2010 gick snabbt att gå igenom, bara cirka 230 foton (fast det saknas ett gäng). Plättlätt ju! Nästa halvår togs det visst 1533 foton, lite mer att bita i alltså men överkomligt. Därefter 2229, 2052, 1844, 1868 och 3224. Men det sista halvåret, juli-december 2013, har jag tagit 4421 foton! Inte fullt lika överkomligt alltså. Får eventuellt rensa på månadsbasis istället.

Den som säger att man knäpper mindre foton för varje barn har alltså fel. Två barn = dubbelt så många foton. Hos oss i alla fall.

onsdag 1 januari 2014

Lovisas 2013



Soundtrack: Don't you worry child - Swedish House Mafia
Låten spelades på radion när Lovisa föddes.

Ludvigs 2013



Soundtrack: Save the world - Swedish House Mafia.

tisdag 31 december 2013

En sista hälsning för det här året




Gott Nytt År från flickorna Bergström!

Årssammanfattning 2013

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? 
Åkte på husvagnssemester, två gånger faktiskt. Med en treåring och en nyfödd kan man ju tro att det skulle vara jobbigt, men det var faktiskt supermysigt. Vi sov bland annat på två campingar som vi absolut vill besöka igen: Bergafjärdens Camping utanför Sundsvall och Orsa Camping i Orsa. Rekommenderas!


Genomdrev du någon stor förändring?
Tja, jag drev ju ut en till bebis ur kroppen och förvandlade oss tre till en familj på fyra. Det är väl en stor förändring om något? Annars var det väl att vi på kort tid gått från två katter och en hund till inget djur alls i hemmet. Sista katten flyttade under hösten.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera stycken faktiskt. Både för första och andra gången.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? 
7 maj föddes Lovisa Agnes Cecilia, så det datumet kommer jag förstås alltid komma ihåg. Även 25 maj då Ludvig blev blöjfri helt på eget initiativ och 8 november då Lovisa kunde börja bitas med sina två första tänder.


Dog någon som stod dig nära?
Ja, min morfar dog den 3 april. Klippan i mitt liv, den stora tryggheten. Mannen med glimten i ögat och det bullrande men samtidigt lite hesa skrattet, som gjorde allt för sin familj och för byn han levde i. Saknad och älskad för alltid. Jag kommer alltid minnas telefonsamtalet från mamma, hennes kvävda "Hej..." och hur jag på en millisekund förstod vad som hade hänt och med ett bedjande "Nej!" önskade att mamma skulle säga att jag missförstått totalt. Hur vi under en stund inte sa något alls, utan bara grät tillsammans - i en varsin del av landet. Inget missförstånd. Så 3 april är också ett datum som sitter inpräntat i minnet för resten av livet.

Vilka länder besökte du?
Vad jag vet har jag hållit mig inom landets gränser i år. Skittråkigt.

Bästa köpet?
Matsalsstolarna. Så underbart sköna och snygga så man vill nästan aldrig gå från bordet. Man känner i alla fall inte behovet av att göra det längre, som man gjorde förr (pga träsmak där bak).

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla framsteg som Ludvig har gjort när det gäller talet, att Skellefteå AIK på tredje försöket tog det efterlängtade SM-guldet, att vi tre blev fyra och att vädret var så bra i somras.


Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? 
Resor. Mera resor, både utomlands och inom Sverige. Fast inom Sverige reste jag i och för sig rätt mycket, så det är väl framför allt utlandsresor jag vill ha. Jag törstar efter världen. Uttorkad är jag.

Vad önskar du att du gjort mer? 
Badat. Utomhus.


Vad önskar du att du gjort mindre? 
Slösurfat.

Favoritprogram på TV? 
Game of Thrones, På Spåret och Grey's Anatomy.

Bästa boken du läste i år? 
Har nog inte läst några böcker i år, vad jag minns i alla fall. Däremot har jag lyssnat på rätt många och då väljer jag hela Femtio nyanser-serien som bästa "läsupplevelse". Så bra att jag lyssnat igenom alla tre böckerna två gånger. Totalt cirka 135 timmars lyssning.

Vad var din största framgång på jobbet 2013? 
Eftersom jag inte jobbar får det bli något som rör pluggandet istället, och då blir väl den största framgången att jag hade precis alla rätt på ett statsvetenskapsquiz i september. Vi var fem stycken av 71 elever som hade det, så ja, jag var (och är) ganska nöjd med det faktiskt.

Största framgång på det privata planet? 
Att vi lyckats få en till helt fantastisk unge som tillsammans med sin storebror lyser upp de mörkaste av dagar. Och att vi faktiskt lyckades genomföra husvagnssemestern utan några större missöden.


Största misstaget? 
Jag vet inte? Kommer inte på något stort misstag just nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
De första fem månaderna var jag rätt ledsen faktiskt, men efter det har kurvan pekat uppåt.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Huset. Men det är det ju värt, speciellt eftersom vi fick en ny (högre) värdering på det.

Något du önskade dig och fick? 
En frisk och fin liten flicka.


Något du önskade dig och inte fick? 
Det har inte rullat in några miljoner på kontot tyvärr.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? 
Åt croissanter och nutella till frukost, hängde med mormor, mamma och barnen samt hade födelsedagsmiddagspicknick i parken. Finfin födelsedag!


Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Träning.

Vad fick dig att må bra? 
Min spontana minisemester i Uppsala. Några nätter på hotell och varma, soliga dagar och ljumma kvällar i min hemstad tillsammans med min bästa vän var verkligen precis vad jag behövde just då, och jag kom hem som en mycket gladare och piggare människa.


Vem saknade du? 
Saknar alltid min familj och önskar så mycket att de bodde närmare så att vi kunde ses precis när lusten faller på. Men så är det inte tyvärr.

De bästa nya människorna du träffade? 
Har träffat ett gäng trevliga mammor och pappor genom diverse föräldragrupper.

Mest stolt över? 
Mina barn. Alltid. Min familj. Och mig själv, för att jag tog mig och graviditeten i mål och klarade förlossningen galant. Så galant att jag skulle kunna tänka mig att göra det igen, om jag bara slapp vara gravid en gång till.


Högsta önskan just nu? 
Absolut högsta önskan är att det blir sommar imorgon. Men eftersom det inte är särskilt realistiskt så önskar jag mig faktiskt några minusgrader och lite snö, så att Ludvig kan åka skidor, kälke, pulka, bob och skridskor.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill ta hand om mig själv bättre, både när det gäller mental och fysisk hälsa. Dessutom tänker jag dra ned på den onödiga datortiden och försöka leva mer i nuet. Jag hoppas att jag kan hålla det också, för det skulle fler än jag vinna på.

måndag 30 december 2013

Bloggsug

Jag är så sugen på att komma igång med bloggandet igen. Det riktigt kliar i fingrarna faktiskt. I hjärnan också för den delen, för det är ju så himla skönt att få skriva av sig när det kokar i huvudet. Bokstav för bokstav känner man hur det lättar liksom. Så kanske ska jag på något sätt ta mig tiden att sätta igång bloggen igen, med ett nytt år och allt.

Ja. Kanske det.