MVC-besök

I torsdags var det dags för kontroll hos barnmorskan igen och allt såg bra ut. Men. Och det är ett stort men. Lillasyster ligger på tvären och verkar inte ha för avsikt att ändra på det någon gång snart. Jäkla unge! Ludvig lade sig nedåt och fixerade sig redan kring vecka 30, och även om jag vet att andra (tredje, fjärde, femte osv) barnet ofta fixerar sig mycket senare (om ens alls) så hade jag hoppats att hon åtminstone låg åt rätt håll. Ska jag behöva rita en karta och svälja?

För den som är intresserad kommer i alla fall mina värden genom graviditeten här:

Blodtryck: 110/63 (116/70, 124/69, 116/66)
Socker: 3.2 (3.9, 4.1)
Hb: 128 (123, 125)
SF: 28 (23, 26)
Hjärtljud: 145 (155, 152)

Mina värden har varit så bra genom hela graviditeten, så den här gången tyckte inte barnmorskan att vi behövde kolla varken Hb eller sockret, så de siffrorna är från förra kontrollen för en månad sedan. Det enda som inte är som det "ska" är SF-måttet, det ökar inte alls i den takt som kurvan säger. Men tja, ligger ungen på tvären så är det ju inte så konstigt att livmodern inte växer i riktning norr-syd så att säga. P g a detta bokade barnmorskan in en extra kontroll innan påsk, då vi bara ska kolla läget och mäta magen. Har hon sedan inte vänt sig till kontrollen veckan efter är det dags att boka in ett vändningsförsök. Det ser jag inte fram emot, så snälla lillasyster - lägg dig med huvudet nedåt innan dess (och stanna så)!

Vecka 34

Du är i vecka 34.
Du har gått 33 fulla veckor och 0 fulla dagar (v33+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013.
Du har 48 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Tankar: Nu kommer gnället. Vill man inte läsa gnället slutar man alltså läsa här.

Jag är så himla himla less! Det gör ont, det är tungt, det är trångt, jag mår illa. Jag kan inte röra mig som jag vill och magen är ständigt i vägen. Det ilar, värker och hugger. Jag vill bara att ungen ska komma ut! Jag inser hur mycket jag har förskönat bilden av att vara gravid sedan jag var det sist, för nu minns jag ju att jag kände i princip likadant då. Det bryter ner mitt psyke och jag är inte alls bekväm med magen och att visa upp den. Folk vill se och känna och säger att den är så fin/stor/liten och jag vill helst bara gömma den under täcket tills graviditeten är över. 48 dagar kvar och det känns som minst tre evigheter. Kommer lillasyster någonsin komma ut?

Jag har dessutom läst igenom journalen från förra förlossningen. Inte helt genomtänkt känner jag nu i efterhand. Fast jag känner mig ändå inte särskilt rädd för den delen, jag vet ju att man tar sig igenom det. Det jag oroar mig mest för är bilresan till sjukhuset, två mil längs skumpiga vägar. Huvva.

I love loppis

Gjorde ett snabbstopp på min favoritloppis "på lunchen" idag, de har öppet två dagar i veckan och jag brukar kika in i så fort jag får tillfälle. Nu var det dock länge sen, så det fanns mycket nytt att spana på. I första hand var det möbler jag var ute efter, skulle behöva en stor skänk att ha i "matsalen", en stor helkroppsspegel till klädkammaren och ett soffbord till soffhörnan framför kakelugnen i vardagsrummet. Hittade flera tjusiga möbler, men ingen jag kunde ta något beslut om. Får nog ta med mig maken och kika igen, kanske på söndag när de har öppet nästa gång.

Om jag fyndade någonting? Självklart! Jag tror aldrig jag kommit ut därifrån tomhänt.

 Tre fina träbrickor och en näverkorg.

Ett sött kak-/brödfat i trä.

Fyra vackra gamla böcker.

 Bäst av allt - komplett Lilla Uppslagsboken i tio delar från 1958, i absolut toppskick!

Två av brickorna (de som ligger ner på bilden) ska jag måla vita och klistra fina papper på "botten". Den tredje brickan är vacker som den är. Det lilla kakfatet ska få samma behandling som brickorna och de gamla böckerna får bli ett stilleben på lämplig plats. Uppslagsböckerna ska stå i bokhyllan och se vackra ut, helt enkelt. De är verkligen i superfint skick, och inuti finns bland annat stadskartor och annat som man kan veckla ut. Älskar! Näverkorgen hittar jag garanterat ett bra användningsområde till.

Jag är mycket nöjd med dagens shopping och känner hur pysselnerven i mig börjar vakna alltmer nu när solen skiner och värmer, även fast det är svinkallt ute. Hade tänkt lämna iväg vårt matbord för målning, men nu undrar jag om jag inte ska göra det själv ändå. Vi köpte en vattenbaserad målarfärg för någon vecka sedan som inte luktar alls och som tydligen skulle vara helt OK för gravida att använda, så ja... Det kanske är ett tecken? Det blir ju definitivt billigare, och gjort tidigare antagligen. I samma veva finns det ett par möbler till som skulle behöva lite kärlek, så det är nog något att seriöst fundera på. Tid finns ju menar jag.

Dags att hämta barn på förskolan!

När man har mycket att säga

Ludvig bubblar verkligen över av ord nu, hela tiden kommer det nya - både sådana man förstår direkt och sådana man kanske måste luska lite för att förstå innebörden av. Han lyssnar, tänker, härmar, kämpar och verkar tycka att det är så himla kul. Kanske inte så konstigt när man möts av jubel varje gång man lyckas göra sig ordentligt och tydligt förstådd.

Det är framför allt namn han verkar fokusera på, bara den senaste veckan har han lärt sig att säga i princip alla namn på barnen och personalen på förskolan. Sötast av allt är när han klämmer fram ett "Teeeeessss" (Therese, en av pedagogerna), det låter så himla gulligt!

Ja, han verkar ha så mycket att säga nu när han kan, så inte ens när han sover vilar han. De senaste dagarna har han pratat enormt mycket i sömnen. Helt plötsligt hör man i babyvakten hur han har en lång utläggning om någonting, men när man väl smyger in i hans rum så sover han som en stock igen. En stund senare är han igång igen och så fortsätter det kvällarna igenom.

Det blir väl så när man ska ta igen all förlorad tal-tid.

Vecka 33

Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 0 fulla dagar (v32+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013.
Du har 55 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Mattips! 
Lika viktigt som annars är det att äta en varierad kost. På så sätt är det lättare att du får i dig det du behöver i form av protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. 

Ät gärna: 
500 g frukt och grönt varje dag 
Fisk 2–3 gånger i veckan. Fisk och skaldjur är rikt på vitamin D, jod och selen, som är viktiga nu när du är gravid. Fet fisk som lax och makrill innehåller också omega 3-fett. 
Lättmjölk, naturell lättfil eller naturell lättyoghurt, cirka 5 dl per dag. 
Kött, kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag. 
Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ. 
Drick gärna vatten till maten och när du är törstig. 
Källa: Livsmedelsverket

Tankar: Motion blir det inte mycket av, jag känner av foglossning alldeles för mycket för att klara av några längre promenader med alla tunga kläder och skor som vädret kräver. Det gör att min kropp skriker än mer efter vår och varmare temperaturer, jag längtar efter att kunna röra mig utomhus utan att bli liggandes en hel dag efteråt. Om en månad kanske. Hoppas jag. Har tänkt ta mig iväg till badhuset flera gånger, vi har ju vattenträning på recept under graviditeten här i Skellefteå kommun. Superlyxigt förstås, att kunna åka till valfritt badhus när man känner för det och inte betala en spänn. Och hur många gånger har jag utnyttjat det de senaste 8 månaderna? EN! Skandal. Måste måste måste bli ändring på det.

Jag tror inte att lillasyster har vänt sig rätt än, det känns som att hon fortfarande tjurigt sitter på rumpan. Det är en känsla jag har, samtidigt så tycker jag att det är så svårt att känna - det sparkar och rör sig överallt i magen. Det enda jag är helt säker på är att hon inte sjunkit ner och fixerat sig, för det känns "tomt" när jag känner på nedre delen av magen. Vilket samtidigt känns så himla konstigt, för det trycker ju neråt och ilar och har sig. På torsdag ska jag till barnmorskan igen, då får vi se vad hon säger.

Vad gäller kostråden... Tja. Fisk äter jag med lite tur en gång i veckan, försöker verkligen få in det. Några lättprodukter kommer inte i närheten av mitt kylskåp ens, och då såklart inte i närheten av min kropp heller. Kött, kyckling eller ägg får jag nog i mig i princip varje dag, liksom bröd. Bara hårt bröd dock. Och vatten är som vanligt typ det enda jag dricker. Jo men det blir nog människa av det här barnet också.

Ludvig är för övrigt jättesöt med magen, han har börjat pussa och klappa på den och ibland ropar han ett glatt "HEJ!" till lillasyster. Det ska bli så spännande att se hur han reagerar när hon kommit ut.

Nu vill jag att dessa 55 dagar (+/- 14) ska gå fort, för jag är så innerligt less på att vara gravid. Jag vill bara ha min kropp tillbaka - NU!

Throwback Thursday pt 3

Balkongen vi hade i Södertälje var det bästa med lägenheten och hela stan - 13 kvm inglasad balkong i sydostläge, milsvid utsikt (nästan i alla fall) och fullt öppningsbara glasdörrar. Är det något jag saknar med Södertälje så är det den balkongen.

En dag som denna saknar jag den ännu mer. Solen har strålat från en klarblå himmel och den har värmt, men vindarna har varit iskalla. Att då veta att vi för tre år sedan satt på den där balkongen i mjukisbyxor och t-shirt och käkade frukost i solen, att det var så varmt på balkongen att vi svettades... Ja. Alltså lite svider det ju att vi inte har samma möjlighet här. Inte just nu i alla fall, kanske glasar vi in altanen i framtiden så att vi kan njuta där ute.

Dressing room

Äntligen är det dags att färdigställa vårt dressing room. Som jag har väntat! Det är verkligen jobbigt att leva i totalt flytt- och renoveringskaos i månad efter månad, år efter år, men nu börjar liksom bitarna falla på plats. Åtminstone på övervåningen.

Sovrummen (vårt och Ludvigs) blev ju klara för ganska länge sedan, kontoret blev färdigt tidigare i vinter (men är ett kaos igen p g a övriga renoveringar och medföljande förvaringsbrist) och igår blev tv-rummet här uppe klart. Nu ska det bara tapetseras färdig i vårt dressing room, sen kan vi bygga garderober och flytta in med alla prylar på rätt plats! Igår skissade vi upp hur det ska se ut och nästa helg siktar vi på att åka till IKEA och inhandla allt som behövs.

Skissen. Jag är kass på att skissa.

Det blir alltså totalt sex garderober: en 100 cm bred, två hörngarderober och tre 50 cm breda. Mellan de två 50-garderoberna på kortsidan kommer det bli en glipa på ca 20 centimeter som vi bygger igen. Väggen är för lång (eller kort?) helt enkelt för att det ska passa in precis. Men det kommer bli skitbra! 

I 100-garderoben ska ytterkläder och skor för "fel" säsong förvaras, sen är hörngarderoben bredvid och 50-garderoben bredvid den makens. Övriga tre garderober (två 50 och en hörngarderob alltså) är mina. Den avlånga "pinnen" jag har ritat in är en gren jag ska ge mig ut och leta efter så småningom. Den ska målas vit och hängas på något vänster från taket och på den ska jag hänga galgar med utvalda plagg som jag vill ska synas. Min brudklänning t ex. 

 Makens hörn till vänster, mitt till höger.

Rutan i mitten på skissen är en tänkt sittplats, det skulle kännas lyxigt och hemtrevligt. Och en stor lurvig matta ska det vara också förstås, som man kan borra ner fossingarna i på morgonen. Sittplatsen är i en perfekt värld även dold förvaring, men bara om jag hittar något som är både snyggt, prisvärt och förvaring i så fall. Snyggt går först, så just nu spanar jag på en rosa bänk från Åhléns. Till det en ljus matta (lurvig som sagt) och kanske en takkrona av något slag?

Bänk och takkrona från Åhléns. 

Borde väl bli riktigt mysigt och fint - eller hur?

Apropå tal och Tyra

Ludvig pratade en stund med sin mormor i telefonen igår, något som han tycker är väldigt roligt och ber om då och då. Jag tycker det är superroligt att lyssna, för han säger så roliga saker. En del av samtalet igår lät så här:

M: Har du varit på Leos idag?
L: Ja. Tyja me!
M: Så kul! Är Tyra din tjej?
L: Jaaa!

Min lilla sötnos. Men han får gärna lägga tjejerna på hyllan i några år till i alla fall.

Typ tjugo år eller så.

Fotnot: Tyra är dotter till ett par av våra kompisar. Hon är fyra månader äldre än Ludvig och de träffades första gången när vi flyttade tillbaka hit, dvs när Ludvig var en månad gammal. Sedan dess har det blivit ett gäng lekdejter, kalas, fika på stan, bus på Leos och djurparks- och hotellhäng i Lycksele. De är gamla goda vänner skulle man kunna säga, och ursöta tillsammans.

Nu går det undan

Ludvig är ju lite "sen" med sitt tal, även om man inom vården inte verkar vilja sätta den stämpeln förrän tidigast vid 3årsålder. Men i jämförelse med många av sina kompisar så är han i alla fall det, även om han kommunicerar väldigt effektivt ändå.

Men nu är det som att någonting inom honom har lossnat. Tidigare har han vägrat härma oss eller försöka säga något på "beställning", men nu försöker han varenda gång vi ber honom. Och han gör bra försök. Riktigt bra försök. Visst, det blir inte helt perfekt men det blir fullt förståeligt för typ vem som helst och det blir tillräckligt bra (mer än tillräckligt bra) för att vara första gången han säger ett ord. Och det är så himla roligt att lyssna på honom nu, att höra orden liksom ramla ur honom ett efter ett.

Min fina pojke. 

Fotograf: Sara Marklund.

Igår kom det fem nya ord, varav tre vi har försökt med länge utan att han varit intresserad av att härma/försöka. Först kom Tyja när vi vid frukosten satt och pratade om att han skulle på Leos lekland med pappa och Tyra och hennes pappa. Efter Leos åkte Ludvig och hans pappa till Ludvigs farmor och farfar och väl där klämde han tydligen ur sig ett faffa till farfar. Han har nog väntat länge på det tror jag. När de sen kom hem frågade jag om han kunde säga farmor också, och då blev det ett ammo som sedan utvecklades till fammo. De två övriga orden han körde med igår var näPP och jaPP (förut har han nöjt sig med nä och ja, men varför stanna där?).

Tidigare under veckan har det kommit flera ord också, bland annat ett helt perfekt hallå.

Så himla himla kul. Det är nu det händer. Precis så känns det.

Nedräkning?

Då var det två månader kvar till BF, alltså beräknad förlossningsdag. Jag försöker dock övertyga lillasyster i magen om att det står för "bäst före" och att hon därför borde sikta på att komma ut typ en vecka eller så tidigare.

Det vore så mycket smidigare. Dels slipper jag gå med magen längre än nödvändigt, dels blir det lite andrum mellan storebror och lillasysters födelsedagar och dels är min mamma och hennes sambo här helgen innan BF. Barnvakt i hemmet alltså, plus att mamma får träffa lillasyster när hon är alldeles färsk - precis som hon fick med Ludvig. Eller ja, då fick hon visserligen bara se Ludvig genom ett fönster när han var alldeles färsk, men han var i alla fall bara drygt tre dygn gammal när hon höll honom för första gången.

Så håll tummarna för att lillasyster har mer bråttom ut i stora världen än vad storebror hade.

Vecka 32

Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 0 fulla dagar (v31+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013.
Du har 62 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Tankar: Att vara sjuk är nog jobbigt i vanliga fall, men när man dessutom är så långt in i graviditeten som jag nu är - då är det nästan olidligt skulle jag vilja säga. Det började i fredags med att jag kände mig lite konstig, hade ont från höfterna och neråt och kände som ett konstigt tryck över bröstkorgen och hela vägen runt.

Igår på morgonen kände jag att det var läge att ta Alvedon direkt på morgonen och igårkväll bröt det ut på riktigt. Hosta, snuva och rätt ordentlig feber. Feberfrossa och sjukt ont i varenda centimeter av kroppen. Tog två Alvedon och gick jag lade mig 20.45, med pyjamas, strumpor och morgonrock under det tjocka duntäcket men hade sådan frossa att det var väldigt svårt att komma till ro och faktiskt somna. Vilket jag uppenbarligen gjorde till slut ändå, eftersom jag vaknade när maken kom och lade sig vid 23-tiden. Då hade tabletterna kickat in och jag frös och svettades floder på samma gång.

Sov kasst hela natten och idag har jag mest legat eller suttit i soffan och sovit, läst eller tittat på tv. Männen i mitt liv har roat sig på Leos lekland tillsammans med vänner, skönt för oss alla tre tror jag.

Så nej, jag rekommenderar inte att få den här jäkla bacillen när man har 40 centimeter bebis i magen som liksom inte förstår hur obehagligt det är när hon rör sig just nu, för att det gör ont även på insidan p g a febern. Igår kändes magen väldigt konstig också, och jag hade mer sammandragningar än vanligt (och då har jag rätt mycket sammandragningar ändå). Men idag har det gett med sig. Alltid något.

Nu har jag tagit ett par Alvedon igen och det är dags att krypa ner under täcket och hoppas på en bättre dag imorgon.

Blomsterprakt

Våren kom och försvann, precis som man får räkna med när våren visar sitt ansikte i slutet av februari. I alla fall här uppe, hade vi bott i Skåne hade antagligen den ljuva våren stannat kvar. Som tur är så är det bara vårvintermånaden mars kvar, sen borde våren komma på riktigt ganska snart. Hoppas jag. Min kropp skriker efter sol, värme och torrt gräs.

Den korta promenaden hem från förskolan i onsdags.

Inomhus gör jag vad jag kan för att behålla vårkänslan med härliga blommor. Det känns lyxigt att gå omkring här hemma och se fina snittblommor lite överallt, för att inte tala om den maffiga hortensian. Det är inget vi har tagit för vana att köpa hem, men nog känner jag att det definitivt borde bli en vana. Ett enkelt och hyfsat billigt sätt att lyfta både humöret och hemmet.

Ranunkler i köksfönstren. Gamla colaflaskor funkar fint som vaser.

Älskar hortensia, och då speciellt i den här blå-lila-rosa nyansen.

Ett fång tulpaner och kvistar i en vas på bordet piffar ju upp vilken måltid som helst.

Sovrumsfönstret har fått sitt också, några gerberor och kvistar i loppisfyndad liten karaff.

Idag river vindarna i träden, snön yr och det är just nu -6,8°C. Till imorgon förmiddag varnar SMHI för att det kan komma 10-20 centimeter nysnö. Känns inte jättekul, men jag försöker vara positiv och tänka att lite ny snö ovanpå det halvsmälta befintliga snötäcket brukar ge smältandet en extra skjuts när det väl sätter igång på riktigt igen. Om en månad eller så.