En av varje

Ja nu vet vi alltså att alla "tecken" och den där listan stämde - vi väntar en liten flicka. Eller ja, liten och liten. Hon ligger ungefär +3 % på viktkurvan, fast det är ju i och för sig försumbart. Allt annat såg fint ut också, så nu är det bara att vänta tills hon behagar komma ut.

Mamma följde (som jag skrev tidigare att hon skulle göra) med mig och hon tyckte förstås också att det var fantastiskt att få se sin lilla dotterdotter ligga därinne, dubbelvikt och viftandes med tårna. Barnmorskan frågade i början av undersökningen vad vi trodde att det var, och jag sa pojke men att alla andra tror flicka. Hon tittade lite på skärmen och sa sedan att hon trodde som mig, eftersom hon tyckte att bebisen "rörde sig som en pojke". Nog trodde jag att barnmorskor visste bättre än att säga så, även om jag själv tänkt tanken.

I väntrummet på Mama Mia. Är det Östermalm så är det.

En minut senare kunde hon dock konstatera att både hon och jag hade fel, och att "alla" andra hade rätt och att vi alltså väntar en flicka. Hon visade könet underifrån och ja, det var definitivt en annan bild än den vi har från ultraljudet när vi väntade Ludvig. Det är liksom inget snack, det "saknas" någonting där mellan benen.

När vi var klara ringde jag maken, som såklart låg och sov där borta på andra sidan Atlanten, och han blev jätteglad. Han fick rätt den här gången. Ludvig blev glad han också när jag berättade att han skulle få en lillasyster och utbrast i ett "JAA!".

En trött blivande storebror somnade omgående på bussen tillbaka till Norrtälje.

Så himla kul att vi ska få en lillasyster i familjen!

Vecka 27

Du är i vecka 27.
Du har gått 26 fulla veckor och 0 fulla dagar (v26+0).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013
Du har 97 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer. Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen. Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont. Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Tankar: Ny vecka igen! Jag tycker inte jag gör annat än att byta vecka, samtidigt som jag tycker att jag borde vara längre gången än vecka 27. Precis som man "ska" så sover jag oroligt och drömmer mycket, dock kanske inte så mycket om bebisen eller förlossningen. Jag vaknar dessutom nästan alltid på rygg, vilket känns lite konstigt eftersom jag i vanliga fall absolut inte kan sova på rygg. Nu är det helt plötsligt bekvämast. Ännu konstigare blir det eftersom det egentligen "ska" vara obekvämt att sova på rygg som gravid, eftersom bebisen då kan klämma åt kroppspulsådern.

Särskilt andfådd vet jag inte om jag känner mig. Däremot är jag täppt i nästan precis hela tiden, så det blir ju jobbigt att andas ändå. Varje morgon när jag vaknar är det helt stopp i näsborrarna och jag är torrare än Death Valley i munnen för att jag legat och andats genom den istället. Not so great. Det blev bättre när jag under en veckas tid halvsatt och sov eftersom jag hade sådan slemmig hosta, men då fick jag å andra sidan sjukt ont i nacke och axlar efter ett tag - och det är väl inte särskilt önskvärt det heller.

All in all mår jag dock bra just nu faktiskt, så det är väl bara att njuta.

Pojke eller flicka?

På onsdag är det som sagt dags att (förhoppningsvis) ta reda på om det är en pojke eller flicka vi väntar på. Idag kom jag att tänka på den här listan, som jag också gjorde under förra graviditeten. Då visste vi ju att det var en pojke redan innan jag fyllde i den, men det var ändå roligt att det så tydligt var en pojke även enligt listan. Så jag tänkte att jag skulle fylla i den den här gången, när vi faktiskt inte vet men många "tecken" pekar på flicka. Blir det ett lika tydligt "svar" den här gången? Here it goes!

Pojke i magen 
( ) Koppen lyfter du i örat för att dricka
( ) Du har ofta huvudvärk
( ) Du gillar inte citrus eller apelsinjuice
( ) Bebisens hjärtslag är 140 eller färre
( ) Du är sugen på kött och ost
(x) Du har svårt att andas och är ofta snuvig
( ) Du har klart urin
( ) Brösten är olika stora
( ) Brösten har blivit mycket större
( ) Du var knappt illamående i början
( ) Du och din mammas relation är sämre
(x) Pappan går inte upp under graviditeten
(x) På mackan äter du helst kanten
( ) Dina fötter är kallare än vanligt
(x) Du sover med kudden mot norr
( ) Bebisen ligger högt i magen
( ) Håret på dina ben växer ut fortare
(/) Din mage står ut
( ) Magen är klotrund och toppig
( ) Din pigmentrand är stark och markerad
( ) Du visar handryggen när du visar händerna
(/) Ditt hår är tjockt och glansigt
(/) Du sover helst på din vänstra sida
(x) Du känner dig ofta ledsen
( ) Det är synd om dig
( ) Du gick upp lite i början
( ) Tandköttet blöder inte eller bara lite
(x) Du har ingen svamp eller urinvägsinfektion
( ) Bebisen sparkar hårt och ofta
( ) Bebisen har hicka sällan / aldrig
( ) Du har enorm utstrålning som gravid
( ) Du känner dig bekväm i din mammakropp
( ) Du har mycket halsbränna
Summa: 7,5

Flicka i magen 
(x) Lite eller ingen halsbränna
(x) Du känner dej oattraktiv
(x) Babyn hickar mycket
(x) Babyn sparkar mindre, bökar gärna
( ) Du har lättare att få urinvägsinfektion
( ) Du har större risk att få svampinfektion
(x) Tandköttet blöder mycket
(x) Vikten går upp mycket i början
(x) Du är ofta irriterad
(x) Du är ofta arg
( ) Du sover helst på din höger sida
(/) Ditt hår är tunnt och matt
(x) Du visar händerna med handflatan upp
(x) Du har en svag pigment rand/ ingen alls
(x) Din mage är bred
(x) Du har en platå på magen
(x) Håret växer som vanligt på benen
(x) Bebisen ligger lågt i magen
( ) Du sover med kudden åt söder
(x) Fötterna känns som vanligt
(x) Du äter gärna mackans mitt
( ) Pappan går upp under graviditeten
(x) Du o din mammas relation är oförändrad
(x) Du var illamående i början
(x) Brösten har blivit lite större
(x) Brösten är lika stora
(x) Du har grumlig och blek urin
( ) Du kan andas som vanligt
(x) Du är sugen på frukt och sallad
(x) Bebisens hjärtslag ligger över 140
(x) Du älskar citrusfrukt och apelsinjuice
(x) Koppen greppar du runt om för att lyfta
Summa: 25,5

Hoppsan hejsan. Snacka om ett helt annat resultat än förra gången - så totalt dominerande på flicksidan! Bara att vänta och se på onsdag om listan har rätt då. Jag har absolut ingen aning alls, men håller mig till min första gissning som var pojke. Spänningen är olidlig och driver mig sakta men säkert till vansinne, så jag kan verkligen inte förstå hur man klarar att gå en hel graviditet utan att veta, bara för att få det spännande beskedet när barnet fötts. Nog kan jag se tjusningen i det, men nej... Jag förstår inte hur man klarar det.

Några kommentarer till listan:

• Även denna gång äter jag gärna hela mackan.
• När man gått så långt in i graviditeten så står väl de flestas mage ut, mer än vanligt?
• Mitt hår känns ganska tjockt, men långt ifrån glansigt.
• Mina fötter är alltid kalla, och är det fortfarande. Som vanligt alltså.  

Nu vill jag veta vad alla som läser bloggen tror: Är det en pojke eller en flicka som gömmer sig i min mage? "Fakta" att gå på är alltså den här listan, att hjärtslagen låg på 155 medan Ludvigs aldrig låg över 145 utan snittade på 140, att magen sitter betydligt lägre den här gången, att jag gick upp betydligt snabbare i början samt att mitt järnvärde är mycket bättre den här gången än förra (om det nu betyder något - om nu något av allt detta betyder något?). I övrigt är det väl ganska same same som förra gången, fast ändå inte.

Gissa! Svaret kommer på onsdag eftermiddag.

99

Då var vi nere på tvåsiffrigt - idag är det 99 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag hoppas dock på typ 85 dagar, max 90. Eller jag kan sträcka mig till 92 dagar, då är mamma här på besök så det skulle ju passa fint. Men ett aprilbarn vill jag i alla fall ha, så vi kan väl säga så? Max 92 dagar. Bra. Hoppas den lill* i magen hör vad jag säger och är en lydig liten bebis.

Fick förresten frågan om vi ska göra ett till ultraljud, och ja, det ska vi ju göra. Eller jag i alla fall, maken kommer inte kunna närvara. Dock kommer min mamma vara med och det ska bli roligt att få dela den upplevelsen med henne. På onsdag är det dags och jag känner mig hemskt otålig, det känns som att jag väntat i flera månader fast det bara är någon vecka sedan jag ringde och bokade tiden.

Det extra ultraljudet ska göras eftersom h*n i magen inte behagade visa upp sina privata delar på rutinultraljudet, och den här mamman är alldeles för nyfiken och har alldeles för stort kontrollbehov för att gå i hela 99 dagar (eller vad det nu blir) till utan att veta vad för sort det är som ska komma ut.

Så alla kan väl hålla tummarna för att h*n är mer exhibitionistiskt lagd nu? Och att h*n är en lydig bebis och kommer ut om max 92 dagar?

Magen

På begäran kommer här en bild på magen i vecka 25+2 (dvs idag). När jag ser magen på foto tycker jag inte att den ser så himla stor ut, men jag känner mig enorm! Speciellt när jag sitter, då känns magen väldigt mycket i vägen.

Vecka 25+2 med lillpyret.

Motsvarande bild med Ludvig i magen.

Så jättestor skillnad kanske det inte är mellan den här graviditeten och förra ändå. Lite större ja, men inte jättemycket större. Största skillnaden är väl att jag tycker att magen sitter lägre den här gången.

Dåså. Då har jag outat min mage för allmänheten.

Vecka 26

Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i till exempel vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna. Om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln. Det är inte ovanligt att du får ryggproblem och måste vila mer. Be din partner om massage, avlasta genom att ligga på golvet med underbenen på en stol.

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.

Tankar: Kramp? Ja. Ryggproblem? Ja. Eller problem och problem, men jag blir fort väldigt trött i ryggslutet, och så är det ju den där jäkla foglossningen förstås. De senaste dagarna har det spänt och dragit enormt i magen dessutom, har känt mig som en överfull vattenballong ungefär. Och jag kan svära på att jag kunde se att magen var större idag än vad den var igår. Växtspurt?

Många har efterfrågat magbild och jag ska fixa det. Men inte än. Jag känner mig inte helt bekväm med magen än och känner mig helt enkelt inte redo att visa upp min "enorma" kroppshydda här på bloggen än. Men det kommer, jag lovar.

Allt oftare slår det mig att vi ska bli fyra och många gånger skrämmer det mig. Vad har vi gjort liksom? Jag tittar på Ludvig och fylls av stolthet och kärlek, och undrar hur jag ska kunna känna så för någon annan. Både för att det känns "orättvist" mot Ludvig att jag ska älska någon annan lika mycket, och för att jag helt enkelt inte förstår hur det överhuvudtaget är möjligt. Även om jag såklart vet att det är möjligt. Men det skrämmer mig att jag inte kommer kunna ge lika mycket uppmärksamhet till Ludvig som jag kunnat göra hittills, och det skrämmer mig också att jag inte kommer kunna lägga lika mycket fokus på den här bebisen som jag/vi kunde göra på Ludvig när han föddes.

Att räcka till alltså. Det skrämmer mig.

Ispremiär!

Med en svag januarisol och en temperatur kring 0°C var det här en perfekt dag för att inviga skridskorna Ludvig fick av oss i julklapp. Det ska ju börjas i tid om man ska bli hockeyproffs, vilket ju är självklart att alla pojkar ska bli om man bor i vår kommun (nej, vi förväntar oss inte att Ludvig ska bli hockeyproffs, om inte han själv vill satsa på det förstås). Personligen vågar jag inte stå på ett par skridskor den här vintern eftersom jag är rädd att det blir för påfrestande för kroppen, men jag behövs ju å andra sidan knappast när det ska läras ut skridskoåkning. Det är pappans område, så han och Ludvig fick snöra på sig skridskorna medan jag skötte dokumentationen av denna stora dag.

Vacker himmel.

Redo för ispremiär!

Det var inte helt enkelt...

...men väldigt roligt!

När han hittade tyngdpunkten gick det faktiskt bra!

Kälken fick agera stöd för en mer framåtlutad position. Funkade fint.

Inte helt enkelt som sagt, men Ludvig gillade det verkligen och tyckte det var hur kul som helst att åka med pappa. Så det lär bli några timmar spenderade på isplanen i vinter misstänker jag, precis som vi hade förväntat oss. Förhoppningsvis är han lite mindre "Bambi på hal is" när säsongen väl är över.

Och apropå säsongen ja. Nästa vinter ska jag ägna mig åt allt sådant som gör vintern värd någonting överhuvudtaget, allt jag inte kan göra i år för att kroppen säger ifrån. Jag ska åka skidor, både på längden och tvären, jag ska åka skoter och jag ska åka skridskor. Jag ska till och med skotta snö. Men nu? Nu vill jag faktiskt bara ha vår, för vintern är kass när man inte kan göra nämnda saker. Bara en enda lång väntan på något bättre.

Daddy's little helper

Alla barns dröm är väl att få måla på väggarna, eller? Det har Ludvig fått göra idag då det lilla förrådet i hans rum fick sig ett välbehövligt lager vit färg, och även om jag inte tror att det var fullt så roligt som han hade tänkt sig så var han väldigt road ett tag i alla fall.

Snickarbyxorna som Ludvigs mormor köpt åt honom passade finfint till dagens göromål och jag tror han växte två meter när jag satte på honom dem. Växtmån finns, så de kommer att komma väl till pass vid fler tillfällen det kommande året (med tanke på köksrenovering osv).

Så nu är nästan alla orangea väggar borta. Äntligen. Kan inte förstå hur vi överhuvudtaget kunde somna under de månader vi sov i ett rum med orangea väggar (det som nu är Ludvigs rum).

Räkna räkna räkna

Kvällen ägnas åt budgetarbete. Vi har de senaste åren försökt få rutin på det, att man kring årsskiftet sätter sig ner, går igenom kostnaderna för året som gått och uppskattar kostnaderna för det kommande året. De fasta kostnaderna alltså, räkningarna som kommer varje månad/kvartal/halvår. Övrigt kan ju vara svårt att uppskatta, det får helt enkelt kosta det som finns kvar och inte mer.

Det är rätt skönt att räkna efter och göra en budget, åtminstone tycker jag det. Trots att jag räknar siffror kors och tvärs så att jag till slut knappt har en aning om vad det är för summor jag får fram. I slutändan brukar det reda upp sig i alla fall, och jag känner en sådan lättnad när det är gjort. En kontrollmänniska som jag älskar helt enkelt att ha stenkoll på läget.

Det här året har vi (i alla fall jag) ett mål, ett stort mål. Köket ska renoveras i sommar. Och till det krävs förstås en hel del pengar, varför det känns ännu viktigare med en budget för att kunna se hur hårt vi faktiskt kan spara. Och nog kan vi spara en hel del mer än vad vi gör, och jag kan inte låta bli att fundera - vart tar alla pengar vägen?! Hur kan man göra av med sådana summor (alltså vi är ju inte rika så vi snackar inga enorma summor såklart, men betydliga summor ändå) och ändå inte veta vad man köpt?

Uttrycket "många bäckar små" stämmer verkligen så bra. En fika här, lite kläder till Ludvig där... Ja, sen kommer jag faktiskt inte på något mer som jag (o)vanemässigt lägger pengar på. Vilket får mig att fundera ännu mer på vart pengarna egentligen tar vägen. Men, med en stundande köksrenovering att se fram emot är det dags att få lite ordning på torpet och dra åt svångremmen. Med lite visualisering, en drömbild av hur köket ser ut när det är färdigt, ska det nog inte kännas alltför jobbigt ändå.

Om det är någon mer som är som jag (dvs kontrollfreak) eller om någon helt enkelt känner att det är dags att reda upp ekonomin, då kan jag verkligen rekommendera den här sidan. Ett smart och enkelt sätt att trimma ekonomin, lättfattligt och överskådligt. Testa!

Och ja, jag vet. Det är skittrist med bildlösa blogginlägg. Men ljuset alltså. Ljuset är inte bra. Omöjligt att ta vettiga bilder, om man inte är utomhus. Och när det är -23°C så är jag inte ute mer än nödvändigt. Men håll ut, vi går ju mot ljusare tider och jag ska bli bättre på att dra fram kameran!

Tulpanens dag

Idag är det Tulpanens dag och då måste man ju bara ta tillfället i akt och ta in lite blomsterprakt i hemmet. Jag älskar tulpaner. De är stilrena men ändå romantiska, härligt krispiga och de bär med sig ett löfte om att våren lurar någonstans vid horisonten. Även om nu horisonten ligger 2-3-4 månader bort (varför bor jag där jag bor?!).

Jag avlade inga nyårslöften, men i efterhand har jag kommit på två. Ett av dem är att lägga mer pengar på snittblommor, de lyfter både mig och hemmet. En relativt billig investering i välmående. Det andra löftet återkommer jag nog till i ett senare inlägg.

Besök hos barnmorskan

Dagens barnmorskebesök var väldigt positivt. Hon är en himla glad och trevlig prick min barnmorska, och allting såg bra ut. Däremot blir det ju verkligen inga långa besök den här graviditeten, jag har ju redan gjort det här en gång och har inte direkt några frågor att peppra henne med. Så trots att vi kollade blodtryck, socker- och blodvärde, kände på och mätte magen samt lyssnade på hjärtljuden så var vi klara på 15 minuter. In och ut, typ.

Förutom vissa problem med foglossning verkar min kropp även denna gång må väldigt bra under graviditeten. Ännu bättre än förra gången faktiskt, då var jag tvungen att äta järntabletter och hade ändå ett lägre blodvärde än vad jag har nu. Jag är fascinerad över att det kan skilja så, för jag har heller inte tänkt på att äta järnrik kost den här gången som jag gjorde då.

Dagens värden
Blodtryck: 124/69
Sockervärde: 4,1
Blodvärde: 125
SF-mått: 23
Hjärtljud: 155

En annan sak som verkligen skiljer sig från förra gången är hjärtljuden. Med Ludvig låg det som högst på 145, men oftast på 140. Nu 155 alltså. Det får mig att fundera på om det kanske inte är en tjej i magen trots allt? Man brukar ju dessutom säga att om det ligger över 150 så tyder det på flicka och under 150 tyder på pojke. Men det är såklart ingen säker "könsbestämning" och det kan ju skilja sig trots att det blir samma kön. Om två veckor (+ 1 dag) vet vi förhoppningsvis.

När ovanan vinner över övertygelsen

Vaknade med ett ryck imorse och insåg att Ludvig inte låg bredvid mig i sängen som han brukar göra. Han kommer alltid till oss någon gång under natten, endera själv eller så får någon av oss gå och hämta honom. Nätterna han har sovit hela natten i sin egen säng det senaste året är lätträknade. Men den här natten kom han alltså inte.

Egentligen var det ju så vi ville ha det. Han skulle sova i sin egen säng och vi skulle ha vår säng ifred, samsovning var inte för oss. Men vanan har blivit en annan och vi sover bättre allihop när han väl kommit över i vår säng och inte vaknar då och då och är ledsen. Och hur mysigt är det inte att gosa in sig i hans nacke eller att vakna av att han ligger och stryker min kind? En försiktig puss eller en varm liten arm runt min hals? Så nej, (o)vanan vinner helt klart över min ursprungliga övertygelse och han kommer få fortsätta sova hos oss så "länge" han vill. Förr eller senare kommer han på att det är bättre att sova i egen säng, så det är bara att njuta.

Hur som helst, han kom inte i natt. Varje gång det händer, eftersom det händer så sällan, blir jag nervös och orolig. Jag kan bara inte somna om utan att gå och se efter så att han lever. Det gjorde han ju såklart. Och tio minuter senare fick jag hämta honom och vi kröp ner under stora täcket igen och sov en stund till. Bästa starten på dagen.

Vecka 25

Du är i vecka 25.
Du har gått 24 fulla veckor och 0 fulla dagar (v24+0).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013
Du har 111 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern. Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång. Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det Om du har extra tungt arbete kan du ha rätt till gravidpennning (tidgare havandeskapspenning) från 60 dagar innan beräknad förlossning. Vill du kunna planera i god tid kan du skicka in din ansökan om gravidpenning redan nu till försäkringskassan.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Tankar: Det bökas på en hel del där inne och magen känns jättestor. Jag tänker ofta på hur mer gravid jag kan bli, alltså hur jag ska kunna vara gravid och växa ännu mer i nästan 4 månader till. Det känns helt omöjligt. Nyfikenheten om "vad" det är den här gången stiger för varje dag som går, och jag känner mig extremt otålig i väntan på mitt inbokade ultraljud om 2,5 veckor då jag förhoppningsvis ska få veta "vad" det är. På tisdag ska jag till barnmorskan för första gången sedan inskrivningen, det ska bli intressant.

Ingen laddare

Nej, självklart hann inte laddaren anlända innan helgen. Så är det ju alltid, så jag förstår inte ens varför jag gick och hoppades på det. Det blir följaktligen ett kort inlägg eftersom jag verkligen ogillar att blogga från mobilen. Särskilt när jag är trött, vilket jag är nu.

Dagen har spenderats i Umeå, hela familjen och sonens farbror. Vi har hängt på stan, shoppat, ätit utelunch, jagat barn, handlat mat och hängt hemma hos nämnde farbror. Dock glömde vi vagnen hemma, så shoppingturen blev inte fullt så bra, lugn och strukturerad som vi hade hoppats på. Istället hade vi en unge som inte alls ville samarbeta och som alltid gick åt motsatt håll. Nästa gång vi åker till Umeå får han stanna hemma.

Väl hemma igen blev det lördagsgodis och På rymmen med Pippi Långstrump för hela familjen. Ludvig somnade såklart under bilresan hem, så det var ingen idé att ens försöka lägga honom när vi kom hem. Men soffmys med familjen är ju aldrig fel. Inte Pippi heller för den delen. Nu har i alla fall jag landat i sängen och har en sovande Ludvig tätt intill mig. Känner mig lite låg och fundersam ikväll, många tankar om bl a trivsel, vänskap och hemmahörighet snurrar runt i huvudet, och då känns det extra bra att ha min guldklimp så nära.

Godnatt.

Här skulle det ha varit ett längre och intressantare inlägg

Men eftersom en viss liten person dragit sönder min datorladdare så har min dator bestämt sig för att sova tills dess att ny laddare införskaffats. Just en sådan är därför på väg hit genom Sverige i detta nu, och förhoppningsvis kommer den imorgon. Gör den inte det får jag väl blogga från mobilen eller tv-datorn, men ikväll blir det inte mer än det här.

Då vet ni.

Mission accomplished!

Puh! Där gick beställningen av foton iväg. Totalt 100 bilder av nästan 11000 blev det den här gången, fler blir det när det ska sättas ihop album och beställas fotoböcker. Men det får bli nästa projekt, kanske i mars-april när magen är så stor att jag mest sitter/ligger som en strandad val i soffan.

Bild från arkivet.

Jo, jag är helt övertygad om att jag kommer bli så stor den här gången.
Jag kommer rulla fram.

Mitt bästa råd just nu

Vänta inte för länge med att framkalla foton!

Det är drygt 2,5 år sedan Ludvig föddes, och inte ett enda foto har framkallats sedan dess. Inte ett enda. Bortsett från fotona vi fick från fotografen i somras då (återkommer till det i ett senare inlägg). Men alltså, vi har inte gått igenom, tagit bort, redigerat eller framkallat foton på minst 3 år. Det innebär att nu, när jag vill börja sätta upp foton på väggarna här hemma, har jag ca 11000 bilder att gå igenom. Elva tusen. Galet. Jag som tycker att vi fotograferar alldeles för lite.

Men. Ikväll har jag faktiskt gått igenom Ludvigs två första år och valt ut 84 foton, så nu är det bara drygt ett halvår kvar att gå igenom. Men med tanke på att jag redan valt ut 84 foton kanske vi helt enkelt får tapetsera hela huset med foton på Ludvig? Det är så himla svårt att välja ut och sålla, det finns så många underbara bilder på denna lilla kille. Eller vad sägs om dessa?

Den röda tråden här är alltså svartvita foton. Det ger en härlig, magisk stämning till ett foto och framhävs väldigt bra mot vita väggar, vilket i princip alla våra väggar är (åtminstone där vi hunnit renovera).  En röd tråd är bra att ha när man sätter upp tavlor/foton på väggarna, det ger ett enhetligt och stilrent intryck. Sen om det är svartvita foton, likadana ramar eller vad det nu kan vara - det är naturligtvis upp till en själv.

Åh! Det kommer bli så himla fint, och ett riktigt lyft efter att inte ha haft någonting alls på väggarna i flera år.

Ett annat sätt att sammanfatta året

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Klippte min egen gräsmatta, odlade mina egna jordgubbar, sådde frön och såg dem växa upp till blommor och tomater i min egen trädgård, besökte Bjuröklubb och sommarjobbade på en camping. Till exempel.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, en handfull.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Det blev inte många resor (bortsett från varannan månad ner till mamma) i år, men till Finland (Åland) tog jag mig en dag i november i alla fall. Fast det känns som att det knappt räknas.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja, resor. Och en riktigt härlig, lång och varm sommar med mycket sol, bad och roliga upptåg med vänner och familj. Sommaren 2012 regnade ju som bekant bort, och jobbades bort också för den delen.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
20 augusti hängde vi på Skansen och Gröna Lund hela dagen, en helt fantastiskt mysig dag.
3 september visade stickan att vi tre skulle bli fyra - stort!

Vad var din största framgång 2012?
Att jag åtminstone fick ett sommarjobb?

Största misstaget?
Ett av de största var att skaffa hund, visade det sig. Men det hade ju sina positiva sidor också.

Bästa köpet?
Vår fina bil tror jag. Grymt nöjd med den.

Vad spenderade du mest pengar på?
Saker/kläder till Ludvig i vanlig ordning. Om man räknar bort bilköpet då.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ludvig blev (som jag skrivit i ett tidigare inlägg) riktigt sjuk i slutet av februari. Det gjorde mig såklart inte glad, men att han vaknade pigg och alert morgonen efter den värsta natten hittills i mitt liv gjorde mig väldigt glad. Och lättad.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
We are young - Fun, Some nights - Fun, Astrologen - Darin, Vart jag än går - Stiftelsen, Euphoria - Loreen, Girl on fire - Alicia Keys, Amazing - Danny Saucedo. Bland andra.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare tror jag. 2012 var ett ganska mediokert år, inga riktiga toppar direkt även om det såklart finns guldkorn att komma ihåg. Illamåendet under de första 16 veckorna av graviditeten bröt ner mig rätt ordentligt också.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade varit ute i naturen mer med Ludvig. Utforskat skogarna häromkring, plockat blommor, klättrat i träd och samlat stenar och kottar att göra små figurer av.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Tittat på tv. Varför gör man det egentligen?

Favoritprogram på TV?
På Spåret, Historieätarna, Game of Thrones, Grey's Anatomy och The Vampire Diaries.

Bästa boken du läste i år?
Har mest läst "gamla" godingar i år, som Matildas sista vals, Breaking dawn och böckerna om Tara Flynn. Sådana som jag redan läst. Kräver mindre koncentration och därmed mindre tid. Men det nya året inleds med en (för mig) ny bok - Femtio nyanser av honom. Som för övrigt var den vanligaste boken att glömma på ett hotellrum under 2012.

Största musikaliska upptäckten?
Moa Lignell. Hon upptäcktes ju visserligen redan 2011, men upptäckten att hon var mer än en låt gjordes ju i år. Grym tjej!

Något du önskade dig och fick?
Ett plus på stickan.

Något du önskade dig och inte fick?
Ett gäng roliga jobb.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Det minns jag faktiskt inte. Vet att det var kallt och regnigt. Och att vi var ut och åt tillsammans med Lasses föräldrar dagen efter. Men annars är det blankt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Massor.

Vad fick dig att må bra?
De få varma solstrålarna som nådde min hud under den så kallade sommaren.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Dött lopp mellan Paul Wesley och Robert Pattinson (jag tänder uppenbarligen på vampyrer). Tätt följda av Jesse Williams.

Vem saknade du?
Alltså jag saknar ju alltid familjen eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Isadora har jag saknat också, sen hon flyttade till mormor. Och så saknade (saknar) jag Lotta eftersom jag inte haft möjlighet att träffa henne på alldeles för länge.

De bästa nya människorna du träffade?
Jag jobbade med ett gäng sköna tjejer och killar på campingen i somras, och vi hade himla kul ihop. Dock tvivlar jag på att vi kommer hänga särskilt mycket i framtiden.

Mest stolt över?
Ludvig, alltid. Ingen gör mig så stolt, frustrerad, galen och lycklig som Ludvig.

Högsta önskan just nu?
Att Ludvigs tal bara exploderar, så att "alla" kan förstå honom och vi slipper frågor och blickar när han slänger ur sig ett långt obegripligt tal.

Premiäråket

Äntligen flera minusgrader igen! Till det en vacker blå himmel och en svag sol, då måste man ju bara ut och röra på sig en stund. Känna kylan bita i kinderna och den klara luften fylla lungorna. Så vi passade på att ta ut nya vrålåket på en premiärtur.

Den gled på bra i snön, nästan lite för bra. Speciellt när man har en pappa med barnasinnet kvar och som gärna springer med kälken efter sig medan sonen ropar "GÅ!" (som i klara, färdiga, gå) och sedan tjuter av lycka och pirr i magen när det går fort.

Promenaden blev dock inte lång. Vi skulle lämna en ugnsplåt hos en av familjerna som var hos oss på nyår, och där blev vi kvar på fika och trevligt umgänge medan Ludvig roade sig med deras dotters leksaker. Det är så man gör när man bor på landet - man dyker upp oanmäld och inte alls fixad (för man skulle ju bara gå på promenad med mössan på) och så blir man kvar i nån timme eller så.

Gott liv.

Oktober - December 2012

Oktober var som vanligt en ganska trist månad. Jag mådde mest illa hela tiden och vi fann nöje i de enklaste saker - som att koka sin egen havregrynsgröt på morgonen. Den första snön kom och försvann, och i brevlådan låg en dag ett paket adresserat till Ludvig. En tigermössa, ett flygplan och en tablettask från mormor! Och apropå mormor så bokade vi flygbiljetter för att åka och hälsa på henne i november, och jag grät nästan lite av fysisk smärta när jag insåg hur dyrt det faktiskt är att flyga med Ludvig nu när han passerat sin tvåårsdag.

I samma veva som det bestämdes när vi skulle åka ner bestämde vi oss också för att lämna tillbaka Halo till kenneln vi köpte henne av. Vi fick det inte att fungera och när beslutet väl var taget kändes det som att man blev 1000 kg lättare. Dock fick vi vänta ett bra tag på att få lämna tillbaka henne. Någon gång under andra halvan av oktober hittade Ludvig en pärlplatta och pärlor här hemma, och satte igång med pysslandet direkt. Ibland sitter han dock mest bara och blåser på pärlorna så att de rullar iväg, det kan vara nog så roande.

Under oktober jobbade vi också en hel del med kontoret som i det nämsta blev helt färdigställt, det enda som egentligen saknas är matta och gardiner. Och på månadens sista dag tillverkades en kattkostym till Ludvig, som han skulle ha på förskolans spökdisco.

November inleddes alltså med spökdisco på förskolan och Ludvig tog på sig rollen som den högst ofrivillige kissekatten och vägrade helt enkelt att ha på sig svans och öron. Tack och lov att jag inte hade köpt någon kostym, vilket jag inte gjorde eftersom jag visste att det kunde bli just så som det blev. Han är ju känd för att ha egen vilja vår son. November var verkligen ingen hit vädermässigt sett, det regnade mest hela tiden och när det väl blev minusgrader och kallt nog för att sätta på vinterkläder så varade det bara i ett par dagar, sen var det plusgrader och regn igen.

I mitten av månaden åkte så jag och Ludvig ner till mamma några dagar och när vi kom hem fick jag en himla fin överraskning - Lasse hade satt igång med renoveringen av klädkammaren! Golvet och taket var klart och tapetseringen påbörjad. Så ser det i och för sig fortfarande ut eftersom det inte funnits så mycket tid att avsluta, men där och då blev jag väldigt glad. I slutet av november fick en mycket nöjd Ludvig hjälpa till i köket på förskolan och medan han gjorde det passade jag på att baka kanelbullar här hemma. Mums!

Som sig bör inleddes december med julförberedelser medan snön vräkte ner utomhus - pepparkakorna och lussebullarna bakades, stjärnorna sattes upp och på första adventsmorgonen serverades det julskinka till frukost. När helgen väl var över låg det ca 70-80 centimeter nysnö på marken och trista, regniga november var ett minne blott. Efter många om och men kom Ludvigs mormor upp till oss 7 december och de två passade på att skaffa sig tatueringar. I övrigt en väldigt mysig och lugn helg som avslutades med slädtur på årets julmarknad.

Om oktober och november var innemånader var vi ute desto mer under december, och hur vacker är inte världen när den är inbäddad i gnistrande vit snö? På Luciadagen klädde vi granen, jag och Ludvig. Vi hade lite olika taktik/stil, men granen blev ju väldigt fin i slutändan. Inför jul var det också dags för ett nytt frisörbesök för Ludvig och den här gången fick han en blå tuppkam dessutom. Väldigt uppskattat av pensionärerna vi mötte på stan efteråt, det var många som stannade och gav komplimanger.

Sen, den 21 december, bar det så iväg söderut för julfirande. Med oss i bilen var också Halo som vi äntligen (låter hårt, men när man tagit ett beslut vill man ju helst verkställa det omgående) skulle lämna ifrån oss. Vi hade pratat mycket om det innan med Ludvig, att Halo skulle flytta och bo med sina kompisar och att vi bara skulle ha Tyson kvar här hemma. Han verkade helt med på noterna och sa hejdå till Halo utan problem. Men när vi klätt på oss också skulle gå ut genom dörren slog det honom, och han blev så förtvivlad att det skar i hjärtat på mig. I 20-30 minuter gallskrek han "MIN VOVVOV!" och tårarna sprutade. Vad vi än sa hjälpte det inte, men till slut gav han upp och såg bara helt uppgiven ut. Det var inte långt ifrån att jag vände bilen och åkte och hämtade hunden igen. Men det gjorde vi inte, och även om Ludvig frågat efter vovven varje dag sedan dess så accepterar han nu när vi säger att vovven ska bo med sina kompisar.

Julen firades alltså i Norrtälje tillsammans med ett gäng andra människor och var precis så där mysig och lugn som man vill att den ska vara. På vägen hem sedan stannade vi till hos min mormor och spenderade några dagar där med henne, morfar, min morbror och hans familj samt finaste Isadora - som verkade väldigt glad att se mig. Mycket gos hann vi med innan vi åkte, och även om vi nu inte har någon hund som skrämmer slag på henne så har hon det bättre där hon är.

När vi kom hem var granen minst sagt död, men vad gör väl det när man har ett trevligt nyårsfirande att se fram emot? Nyår firades tillsammans med tre andra småbarnsfamiljer här i Sjöbotten och vi hade det hur bra som helst tillsammans under årets sista timmar.

Ja, det var vårt 2012. Ett år jag väljer att kalla pausår, ett begrepp som vi gemensamt kom fram till under nyårskvällen. Det hände liksom inte så mycket, inte i jämförelse med t ex 2010 (barn) och 2011 (hus). Men det nya året blir ett bra år, det både hoppas och tror jag.