Grattis på födelsedagen älskade Ludvig!

Till min solstråle:

För exakt tre år sedan fick jag upp ett varmt, rosa litet knyte på mitt bröst för första gången. Det var kärlek vid allra första ögonkastet, och sedan dess har inget varit sig likt. Du föddes efter många timmars kämpande - bokstavligt talat blod, svett och tårar - men det var värt allt slit. Min lilla stora kärlek! Tänk att du idag fyller hela tre år. Bara och redan på samma gång. Å ena sidan känns det som att du alltid varit en del av våra liv, men å andra sidan känns det som det var igår vi kom hem med dig från BB.

Alldeles färsk!

Att bli mamma till dig är det bästa och häftigaste som hänt mig. Att få vara med dig varje dag, se dig växa och utvecklas, känna att jag (och din pappa) är din stora trygghet i livet - det är meningen med livet för mig. Mycket har hunnit hända under de här tre åren; vi har flyttat och flyttat igen och igen, både långt och kort, vi har flugit ca trettio gånger, åkt på långresor med bil, besökt djurparker och nöjesfält, badat, busat, bråkat, du har lärt dig sitta, stå, gå, springa, hoppa, klättra och prata. Och så har du ju nu blivit storebror också. Men framför allt har vi bara varit en familj, myst, pussats och kramats.

1 år // 2 år

Du är en fantastisk liten person med mycket energi och vilja. Du sitter nästan aldrig stilla och går sällan från punkt A till B - för det går ju mycket fortare om man springer. Eller cyklar för den delen. De få gånger du faktiskt sitter stilla tycker du om att titta på "Boppa" (Bolibompa) eller tecknad film. Just nu är favoriterna Alice i Underlandet och Meckar-Micke, men andra favoriter har varit bl a Bilar, Yakari, Nicke Nyfiken, Hitta Nemo, Björnbröder, Alfons Åberg och Den tecknade Mr Bean. Men som sagt, helst rör du på dig - springer, cyklar, sparkar boll, kör bil osv. Nu när våren och sommaren är här är du också pappas bästa hjälpreda i trädgården och hjälper honom med allt från gräsklippning till att köra bort ris och beskära buskar. Du är smart, modig och rolig. Omtänksam och omtyckt av dina kompisar. Och nu när du kommit igång ordentligt med talet kommer det nya ord och uttryck hela tiden, man vet aldrig vad som ska komma ur din mun och vi får passa oss noga för att inte använda ord som vi inte vill att du ska snappa upp. Det är en härlig tid, och varje dag med dig är ett fantastiskt äventyr!

3 år!

Jag hoppas att jag lyckats och fortsätter lyckas med att ge dig en känsla av hur älskad du är och hur stolta vi är över dig. Att vi alltid finns här för dig och att vi tror på dig, i allt du tar dig för. Jag hoppas att du växer upp (men inte för fort tack) till en trygg och säker individ, med inte bara självförtroende utan också självkänsla. Att du vet med dig att du kan göra och bli precis vad du vill, och lyckas du inte första gången så är det bara att gå på det igen - vi hejar på längs vägen.

Och jag hoppas att du får en underbar födelsedag mitt älskade hjärta! ❤

Dagens Lovisa

Sovsällskapet.

❤

Nerbäddad i vagnen medan mamman och pappan byggde studsmatta åt storebror.

Imorse åkte mamma och Tommy hem och det känns så himla trist och tomt här nu. Egentligen tycker jag ju om att bara vara vi (jag, maken och barnen) här hemma, men varje gång mamma åker hem blir det så påtagligt hur långt bort hon bor. Eller hur långt bort jag bor, beroende på hur man ser det. Så dagen har varit rätt låg, jag har längtat bort och hem och till alla (förutom make och barn) som står mig nära och som jag saknar i mitt dagliga liv. Det är verkligen inte lätt när det är svårt.

Imorgon fyller mitt stora lilla hjärta tre år och ikväll har vi monterat morgondagens största födelsedagspresent - en studsmatta! Det ska bli så kul att få se Ludvigs min när han får syn på den, han älskar att hoppa på studsmatta så vi har nog köpt den optimala önskepresenten faktiskt. Vi får väl se hur mycket vi ångrar det när vi aldrig får in honom för att han bara ska studsa lite till. 

Tre år alltså. Jag vet inte om jag är redo för det.

Dagens Lovisa och Ludvig

 Undrar vad hon funderar på?

Pappas hjälpreda hjälper till med gräsklippningen.

 "Jag är trött. Jag jobbat mycket." Sen slocknade han i pappans knä.

 Lovisa myser i mormors famn.

Idag blev det hemmahäng med måltider i solen, trädgårdspyssel och umgänge helt enkelt. Ludvig har hjälpt oss alla med diverse saker - klippt gräs, räfsat, kört skottkärran hit och dit, grävt efter mask, vattnat och mycket mer. Allt medan lillasyster låg i vagnen och sov. Inte undra på att han var trött, speciellt med tanke på hur varmt det har varit idag. Vid 16-tiden satte jag ner honom i ett svalt bad eftersom svetten bokstavligt talat rann på honom, och efter det slocknade han alltså en stund i pappas knä. Välbehövligt skulle jag tro.

Ikväll har vi grillat röding och suttit ute på altanen och njutit av försommarvärmen. Än har inte myggen hittat hit (förutom någon enstaka) så det gäller att passa på. Om några veckor kanske det inte går att sitta där ute överhuvudtaget, förra sommaren var det ju i princip omöjligt. Hoppas verkligen på mindre mygg i år, annars vette 17 om jag inte säljer huset och flyttar in till stan igen.

Alla dagar borde vara som denna.

Dagens Lovisa

Lovisa har sovit sig genom dagen medan vi andra har hängt i stan, ätit lunch, spanat i butiker och avnjutit glass i solen. Bra dag helt enkelt och äntligen är värmen här!

Dagens Lovisa

06:58 tyckte storebror att det var morgon. Lillasyster var dock inte övertygad.

Sova ute i vagnen är bland det bästa som finns.

Tänk när hon ler "på riktigt".

Idag har vi haft fullt upp. Efter att vi lämnat Ludvig på förskolan tog vi vår sista gemensamma morgonpromenad för ett tag. I alla fall den sista utan en dundrande trehjuling bredvid. Det kändes förstås lite vemodigt, att det nästa gång bara är jag och Lovisa som är ute och går på morgonen, men samtidigt känns det skönt att maken lagt sina pappadagar så att han kan jobba halvdagar nästa vecka och därmed vara hemma lite längre med oss.

På vägen hem såg vi Ludvig och alla andra barn sitta ute på gården och fika med sina far- och morföräldrar, förskolan hade nämligen "Far- och morföräldrars dag" idag då de fick komma dit och vara med barnbarnen, titta hur de har det om dagarna och fika Monicas (kokerskans) goda fika. Ludvig tyckte förstås att det var superkul att få visa upp sitt "jobb" för farmor och farfar och han har pratat mycket om det både före och efter.

Väl hemma fixade vi lite i trädgården innan BVC-sköterskan kom på hembesök. Vi satt och pratade lite om oss, vår bakgrund, vanor osv och hon fyllde i Lovisas journal under tiden. Sen tog hon sig en titt på Lovisa, klämde och kände och var och petade i hennes navel innan hon tackade för sig och åkte tillbaka till hälsocentralen. Att jag valt att inte amma var helt uppenbart något hon inte gillade och det gör väl inte mig jättepositivt inställd till henne, men hon var himla gullig med Lovisa och det är ju det viktigaste trots allt. Jag trodde hon skulle väga Lovisa också eftersom det gjordes på hembesöket när Ludvig var nyfödd, men vi fick istället en tid till i eftermiddag då vi kunde komma till hälsocentralen för vägning och mätning.

Efter lunch gick vi till förskolan och hade utvecklingssamtal med en av Ludvigs fröknar. Bara positiva saker sas och det känns ju förstås himla bra, och vi hade bara bra saker att säga vi också. Ludvig leker bra med de andra barnen och är omtyckt och kan och vill leka med alla. Språket utvecklas hela tiden och han är snäll med de mindre barnen. 

Vid 16.25 rullade vi in på hälsocentralens parkering och allt såg fint ut på kontrollen. Lovisa har tagit igen sitt vikttapp och väger nu 3405 gram, alltså 5 gram mer än när hon föddes. På längden har hon växt 3 millimeter och är nu alltså 52 centimeter lång. Även huvudet hade växt och huvudmåttet är nu 36,7 centimeter. Ludvig var hela tiden väldigt mån om att vara nära lillasyster och hålla koll på vad BVC-sköterskan gjorde. Beskyddarinstinkten har visst slagit till med full kraft. Sötnosen.

Och ikväll kom äntligen mamma/mormor och Tommy. Att ha en bebis på drygt en vecka som mamma inte träffat har känts så himla konstigt och fel, så det känns bra att ha dem här nu. Ludvig fick hon ju se samma dag som han föddes, även om det var genom en glasruta. Och när han var tre dagar höll hon honom för första gången. Den eviga baksidan med att bo här - mamma är för långt bort.

Nu ropar John Blund.

Godnatt.

Rättvist?

Var i ligger rättvisan att jag numera ser ut som Pamela Anderson/Dolly Parton? Alltså inte blond, utan med jättebomber till bröst som dessutom är stenhårda!

Precis som med Ludvig hade jag redan innan förlossningen bestämt mig för att inte amma. Och precis som då fick jag på BB en tablett för att hämma mjölkproduktionen, så att mjölken aldrig överhuvudtaget skulle rinna till. Det är alltså drygt en vecka sedan och hittills har allt varit frid och fröjd, mina bröst har varit precis som vanligt.

Tills idag det vill säga. Idag vaknade jag upp med dessa stenhårda jättebomber som inte alls känns särskilt bekväma, som läcker och som dessutom skrämmer mig lite. Jag skulle ju slippa det här! Det känns minst sagt lite ironiskt att jag som inte vill amma och som gjort allt jag kan för att inte få mjölk ser ut och känner så här, när det finns många mammor som vill amma men som inte får igång någon mjölkproduktion ändå.

Jag hoppas verkligen att det här går över snabbt. Barnmorskan på Amningsmottagningen/BB-hemvård trodde det i alla fall. Tajt BH på och minimalt med beröring av överkroppen. Inte helt lätt när man helst vill ligga med sin lilla bebis på bröstet halva dagarna.

Dagens Lovisa

Min lilla ros!

Ibland däckar man mitt i maten.

När hjärtat stannar.

Ikväll har Lovisa "roat" sig med att skrämma slag på sin mor. Jag satt i vanlig ordning och matade henne här i köket när hon helt plötsligt börjar skifta i grått och sen blått och jag inser att hon inte andas. Mitt hjärta stannade. Ryckte ur flaskan, reste upp barnet och klappade henne på ryggen. Host och andetag. Rosa hud. Stoppar in flaskan i munnen igen och ser samma sak - grått och sen blått, inga andetag. Rycka flaska - resa upp - klappa rygg. Host och andetag. Rosa hud.

Kan ha varit de värsta sekunderna i mitt liv. Eller det var det. Alldeles säkert.

Dagens Lovisa

❤ För en vecka sen hade vi just kommit in på förlossningavdelningen och jag hade ONT, och nu ligger hon här i min famn och är alldeles underbar och perfekt! ❤

Dagens Lovisa

Lunch ute på entrétrappan. Sovandes.

Idag fick Ludvig gå till förskolan igen, han har väntat och längtat i flera dagar efter att få leka med sina kompisar och berätta att han fått en lillasyster. Och enligt personalen hade han mycket riktigt varit väldigt stolt hela dagen och han sken som en sol när vi kom och hämtade honom alla tre. 

Efter att vi lämnat av honom imorse tog vi en promenad på några kilometer, jag, Lasse och Lovisa. Det var superskönt att få röra lite på sig, att känna solen i ansiktet och att få lite tid i lugn och ro att prata om allt och inget. Det är inte ofta det händer, och det lär ju inte bli oftare nu när vi har två stycken små. Så det gäller att passa på, särskilt som Lasse inte kommer att vara ledig så länge till. 

När vi kommit hem igen satte Lasse igång att gräva rabatter och potatisland, medan jag satt på framsidan och njöt av solen och Lovisa sov i vagnen. BVC ringde och vår sköterska kommer hit på hembesök på torsdag, det blir intressant. Hon frågade om vi ville komma och väga Lovisa innan dess, men eftersom vi vägde henne i fredags på återbesöket på sjukhuset så känns det inte så nödvändigt. Vi väntar till torsdag helt enkelt.

Efter pyssel, fix och lunch gick vi och hämtade Ludvig och sen hamnade vi på något sätt hemma hos grannarna. Vi skulle bara gå förbi och visa upp Lovisa eftersom de var ute på gården, men det slutade med kaffe, saft och bullar i deras kök och där blev vi någon timme medan Ludvig lekte med deras barnbarns leksaker. Det är ju fantastiskt att vi har så snälla och gulliga grannar, och de tycker verkligen om Ludvig. Och Ludvig tycker om dem också för den delen, han pratar ofta om "Mammit" (Martin) och hans traktor. I Ludvigs värld finns det nämligen bara två sorters traktorer: Mammits traktor och inte Mammits traktor.

Navelstumpen hade för övrigt ramlat av inatt, så nu är lillan stor.

En härlig dag går mot sitt slut, och det börjar vara dags att göra sig klar för sängen. 

Godnatt.

Dagens Lovisa och Ludvig

Ludvig konstaterar ofta det väldigt uppenbara:

"Bäbis sovej!"

...och sover ännu mer.

 Sjöbottens coolaste kille!

Syskon?

De har liknande sovstil i alla fall!

Hej lillasyster! Hej storebror!

❤ Mina älskade små hjärtan ❤

Dagens Lovisa och Ludvig

Jag förstår inte hur min lilla bebis (alltså Ludvig) kunde bli så stor över en natt. Storebror liksom.

❤ Hjärtat smälter - vilka underbara ungar jag har ❤ 

Barnens farbror var här, så medan farbror och pappa roade storebror tog jag och lillasyster en bensträckare.

Dagens Lovisa

Återbesök på BB-hemvård. Allt bra, ny vikt 3240 gram. Bara 20 gram mer än vad jag vägde när jag föddes.

Inte är det många minuter per dag man får stirra in i hennes stora blå.

Lovisa verkar älska babyskyddet, hon slocknar och sover som en sten så fort man sätter henne i det.

Dagens Lovisa och Ludvig

Vackra ögon att förlora sig i ❤

 Storebror matade lillasyster för första gången. Maten kom dock upp och det första badet var ett faktum.