måndag 15 april 2013

-19

Jag har väl aldrig (i vuxen ålder) varit en överdrivet aktiv person, utan för det mesta föredragit den sköna soffan hemma framför maskinerna på gymmet/mattan i gruppträningssalen/whatever. Men så slapp som jag varit under graviditeten har jag definitivt heller aldrig varit. Och följdaktligen har jag heller aldrig varit i sämre form än vad jag är i nu. Till viss del finns det naturliga förklaringar till min slapphet.

Under första halvan av graviditeten mådde jag konstant illa och var så trött att jag knappt klarade av att ta mig upp ur sängen på morgonen, än mindre klä på mig och åka iväg någonstans. När illamåendet sen gick över började foglossningen göra sig påmind och det i kombination med att det var mitt i smällkalla vintern gjorde att promenader var svåra (ont, ont, ont) och tanken att köra iväg, ställa bilen, träna och sen sätta sig i en iskall bil lockade inte alls. Undanflykter? Javisst.

Hur som helst. Nu, lagom till att lillasyster nästan är beräknad att titta ut, har jag kommit igång. Tror jag i alla fall. Nu har jag varit iväg och simmat tre gånger på åtta dagar, och jag hoppas kunna hålla i det här hela vägen fram. Det är faktiskt helt underbart att få röra sig, vara smärtfri och känna sig tyngdlös för en stund, och så här i efterhand bannar jag verkligen mig själv för att jag inte börjat tidigare - det är för guds skull gratis att gå och bada som gravid i vår kommun! Varför, varför, varför lät jag mig styras av trötthet, illamående och kyla?!

Imorse åkte jag iväg och simmade trettio längder. Trettio. Förra veckan, d v s vid första simtillfället, höll jag på att svimma efter tio längder. Så någonstans kommer kroppen ändå ihåg någon form av grundstyrka och -kondition, vilket skänker lite tröst i alla fall. Efter mina trettio längder kände jag mig pigg, trött, uppfriskad och hälsosam. Efter en dusch och påklädning unnade jag mig en fruktsallad och en smoothie på badhuscaféet och när jag satte mig i bilen igen mådde jag som en prinsessa.

Bästa belöningen.

Otroligt. Man mår faktiskt bra av träning!

4 kommentarer:

  1. Härligt! Önskar jag kunde utnyttja gratissimningen mer, är superkänslig mot klor och kan därför bara simma på Örjanshallen där de har mindre klor i vattnet...men det är SVINKALLT där och jag fick bara senadrag så fort jag ansträngde mig...så jag tappade sugen rätt fort. Promenerar nått varv runt kvarteret ibland istället ;-) Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gör vad vi klarar av helt enkelt :-) För mig funkar det inte att ta promenader eftersom det gör så förbannat ont, så simning är vad min kropp klarar av just nu :-)

      Radera