-20

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 4 maj 2013.
Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Tankar: Det drar ihop sig, även om jag inte hyser något större hopp om att lillasyster ska titta ut inom de närmsta tre veckorna. I värsta fall (som svärmor så snällt påpekade) kan det ju faktiskt vara fem veckor kvar. Fem långa veckor. Då dör jag. På riktigt.

Jag har börjat få lite ondare förvärkar, i fredags fick jag öva profylaxandningen för att inte skrika rakt ut när de kom. Och ändå är det ju bara en droppe i havet om vi ska snacka smärta och den riktiga smärtan som väntar. Men jag är redo, jag är så klar med det här nu så jag skulle med glädje krysta ut en bebis här och nu.

Foglossningen blir också värre, jag har ont mest hela tiden och de stunder jag inte har det och glömmer bort allt vad foglossning heter är underbara, men jag får betala dubbelt upp när verkligheten kommer ikapp. Då är det bara att halvligga i soffan resten av dagen som gäller. Som idag t ex.

Något jag däremot inte har känt av den här graviditeten är känslan av att inte kunna andas eller äta ordentligt. Aldrig har hon tryckt uppåt på det sättet, vilket jag tycker är lite underligt eftersom barnmorskan alltid säger att hon ligger högt. Vad är då högt? Magen sitter ju långt ner? Är det en minibebis vi väntar (troligtvis inte, men jag hoppas på åtminstone lite mindre än blivande storebror här hemma)? Men jag klagar förstås inte, det är skönt att kunna andas som vanligt folk (bortsett lite nästäppa då).

Apropå blivande storebror så är han så himla söt mot mig och magen hela tiden. Han förstår att mamma inte orkar bära, lyfta och greja som vanligt och om jag jämrar till eller säger "Aj!" så är han snabbt framme hos mig och ska veta var det gör ont och sen blåsa bort det onda. Han klappar ofta magen och ger den en puss då och då. Det kan man ju tro bådar gott inför syskonskapet, men så fort vi nämner att lillasyster snart ska komma ut så får vi ett bestämt "NEJ!" tillbaka, för Ludvig tycker minsann att lillasyster ska bo kvar i mammas mage för alltid. Lite problematiskt. Jag hoppas verkligen att det ger sig när hon väl är ute...

Som skrivet. 20 dagar kvar. Nedräkningen påbörjad.