Jag tittar på Ludvig och undrar hur jag någonsin ska kunna älska någon lika mycket som jag älskar honom. Han är min värld, mitt allt. Den vackraste, roligaste, påhittigaste, envisaste, modigaste och mest underbara unge, pojke, människa som finns. Ingen kan få mig att känna mig så levande och betydelsefull som han.
Tankar som också slår mig handlar om hur han kommer att reagera på att få en lillasyster. Hur kommer han uppleva det? Kommer han bli glad? Kommer han tycka om/älska sitt syskon? Eller kommer han känna det som att vi svikit honom? Som att han inte räcker till? Kommer vi räcka till? Kommer han få lida för att vi valt att skaffa fler barn?
Är det bara för att jag själv är ett ensambarn som jag tänker så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar