Premiäråket

Äntligen flera minusgrader igen! Till det en vacker blå himmel och en svag sol, då måste man ju bara ut och röra på sig en stund. Känna kylan bita i kinderna och den klara luften fylla lungorna. Så vi passade på att ta ut nya vrålåket på en premiärtur.

Den gled på bra i snön, nästan lite för bra. Speciellt när man har en pappa med barnasinnet kvar och som gärna springer med kälken efter sig medan sonen ropar "GÅ!" (som i klara, färdiga, gå) och sedan tjuter av lycka och pirr i magen när det går fort.

Promenaden blev dock inte lång. Vi skulle lämna en ugnsplåt hos en av familjerna som var hos oss på nyår, och där blev vi kvar på fika och trevligt umgänge medan Ludvig roade sig med deras dotters leksaker. Det är så man gör när man bor på landet - man dyker upp oanmäld och inte alls fixad (för man skulle ju bara gå på promenad med mössan på) och så blir man kvar i nån timme eller så.

Gott liv.