En av varje

Ja nu vet vi alltså att alla "tecken" och den där listan stämde - vi väntar en liten flicka. Eller ja, liten och liten. Hon ligger ungefär +3 % på viktkurvan, fast det är ju i och för sig försumbart. Allt annat såg fint ut också, så nu är det bara att vänta tills hon behagar komma ut.

Mamma följde (som jag skrev tidigare att hon skulle göra) med mig och hon tyckte förstås också att det var fantastiskt att få se sin lilla dotterdotter ligga därinne, dubbelvikt och viftandes med tårna. Barnmorskan frågade i början av undersökningen vad vi trodde att det var, och jag sa pojke men att alla andra tror flicka. Hon tittade lite på skärmen och sa sedan att hon trodde som mig, eftersom hon tyckte att bebisen "rörde sig som en pojke". Nog trodde jag att barnmorskor visste bättre än att säga så, även om jag själv tänkt tanken.

I väntrummet på Mama Mia. Är det Östermalm så är det.

En minut senare kunde hon dock konstatera att både hon och jag hade fel, och att "alla" andra hade rätt och att vi alltså väntar en flicka. Hon visade könet underifrån och ja, det var definitivt en annan bild än den vi har från ultraljudet när vi väntade Ludvig. Det är liksom inget snack, det "saknas" någonting där mellan benen.

När vi var klara ringde jag maken, som såklart låg och sov där borta på andra sidan Atlanten, och han blev jätteglad. Han fick rätt den här gången. Ludvig blev glad han också när jag berättade att han skulle få en lillasyster och utbrast i ett "JAA!".

En trött blivande storebror somnade omgående på bussen tillbaka till Norrtälje.

Så himla kul att vi ska få en lillasyster i familjen!