Oktober - December 2012

Oktober var som vanligt en ganska trist månad. Jag mådde mest illa hela tiden och vi fann nöje i de enklaste saker - som att koka sin egen havregrynsgröt på morgonen. Den första snön kom och försvann, och i brevlådan låg en dag ett paket adresserat till Ludvig. En tigermössa, ett flygplan och en tablettask från mormor! Och apropå mormor så bokade vi flygbiljetter för att åka och hälsa på henne i november, och jag grät nästan lite av fysisk smärta när jag insåg hur dyrt det faktiskt är att flyga med Ludvig nu när han passerat sin tvåårsdag.

I samma veva som det bestämdes när vi skulle åka ner bestämde vi oss också för att lämna tillbaka Halo till kenneln vi köpte henne av. Vi fick det inte att fungera och när beslutet väl var taget kändes det som att man blev 1000 kg lättare. Dock fick vi vänta ett bra tag på att få lämna tillbaka henne. Någon gång under andra halvan av oktober hittade Ludvig en pärlplatta och pärlor här hemma, och satte igång med pysslandet direkt. Ibland sitter han dock mest bara och blåser på pärlorna så att de rullar iväg, det kan vara nog så roande.

Under oktober jobbade vi också en hel del med kontoret som i det nämsta blev helt färdigställt, det enda som egentligen saknas är matta och gardiner. Och på månadens sista dag tillverkades en kattkostym till Ludvig, som han skulle ha på förskolans spökdisco.

November inleddes alltså med spökdisco på förskolan och Ludvig tog på sig rollen som den högst ofrivillige kissekatten och vägrade helt enkelt att ha på sig svans och öron. Tack och lov att jag inte hade köpt någon kostym, vilket jag inte gjorde eftersom jag visste att det kunde bli just så som det blev. Han är ju känd för att ha egen vilja vår son. November var verkligen ingen hit vädermässigt sett, det regnade mest hela tiden och när det väl blev minusgrader och kallt nog för att sätta på vinterkläder så varade det bara i ett par dagar, sen var det plusgrader och regn igen.

I mitten av månaden åkte så jag och Ludvig ner till mamma några dagar och när vi kom hem fick jag en himla fin överraskning - Lasse hade satt igång med renoveringen av klädkammaren! Golvet och taket var klart och tapetseringen påbörjad. Så ser det i och för sig fortfarande ut eftersom det inte funnits så mycket tid att avsluta, men där och då blev jag väldigt glad. I slutet av november fick en mycket nöjd Ludvig hjälpa till i köket på förskolan och medan han gjorde det passade jag på att baka kanelbullar här hemma. Mums!

Som sig bör inleddes december med julförberedelser medan snön vräkte ner utomhus - pepparkakorna och lussebullarna bakades, stjärnorna sattes upp och på första adventsmorgonen serverades det julskinka till frukost. När helgen väl var över låg det ca 70-80 centimeter nysnö på marken och trista, regniga november var ett minne blott. Efter många om och men kom Ludvigs mormor upp till oss 7 december och de två passade på att skaffa sig tatueringar. I övrigt en väldigt mysig och lugn helg som avslutades med slädtur på årets julmarknad.

Om oktober och november var innemånader var vi ute desto mer under december, och hur vacker är inte världen när den är inbäddad i gnistrande vit snö? På Luciadagen klädde vi granen, jag och Ludvig. Vi hade lite olika taktik/stil, men granen blev ju väldigt fin i slutändan. Inför jul var det också dags för ett nytt frisörbesök för Ludvig och den här gången fick han en blå tuppkam dessutom. Väldigt uppskattat av pensionärerna vi mötte på stan efteråt, det var många som stannade och gav komplimanger.

Sen, den 21 december, bar det så iväg söderut för julfirande. Med oss i bilen var också Halo som vi äntligen (låter hårt, men när man tagit ett beslut vill man ju helst verkställa det omgående) skulle lämna ifrån oss. Vi hade pratat mycket om det innan med Ludvig, att Halo skulle flytta och bo med sina kompisar och att vi bara skulle ha Tyson kvar här hemma. Han verkade helt med på noterna och sa hejdå till Halo utan problem. Men när vi klätt på oss också skulle gå ut genom dörren slog det honom, och han blev så förtvivlad att det skar i hjärtat på mig. I 20-30 minuter gallskrek han "MIN VOVVOV!" och tårarna sprutade. Vad vi än sa hjälpte det inte, men till slut gav han upp och såg bara helt uppgiven ut. Det var inte långt ifrån att jag vände bilen och åkte och hämtade hunden igen. Men det gjorde vi inte, och även om Ludvig frågat efter vovven varje dag sedan dess så accepterar han nu när vi säger att vovven ska bo med sina kompisar.

Julen firades alltså i Norrtälje tillsammans med ett gäng andra människor och var precis så där mysig och lugn som man vill att den ska vara. På vägen hem sedan stannade vi till hos min mormor och spenderade några dagar där med henne, morfar, min morbror och hans familj samt finaste Isadora - som verkade väldigt glad att se mig. Mycket gos hann vi med innan vi åkte, och även om vi nu inte har någon hund som skrämmer slag på henne så har hon det bättre där hon är.

När vi kom hem var granen minst sagt död, men vad gör väl det när man har ett trevligt nyårsfirande att se fram emot? Nyår firades tillsammans med tre andra småbarnsfamiljer här i Sjöbotten och vi hade det hur bra som helst tillsammans under årets sista timmar.

Ja, det var vårt 2012. Ett år jag väljer att kalla pausår, ett begrepp som vi gemensamt kom fram till under nyårskvällen. Det hände liksom inte så mycket, inte i jämförelse med t ex 2010 (barn) och 2011 (hus). Men det nya året blir ett bra år, det både hoppas och tror jag.